Helena, 33, kan inte räkna

Lider av dyskalkyli – sifferblindhet

Svår vardag En förhållandevis enkel sak, som att betala sina varor i mataffären, kan ställa till problem för Helena Frentzell. Hon lider av dyskalkyli – ett handikapp som gör det svårt för henne att tolka och förstå siffror.
Foto: anders@thepicture.se
Svår vardag En förhållandevis enkel sak, som att betala sina varor i mataffären, kan ställa till problem för Helena Frentzell. Hon lider av dyskalkyli – ett handikapp som gör det svårt för henne att tolka och förstå siffror.
HÄLSA

Helena Frentzell, 33, kan inte räkna som folk. Fast hon är vuxen och alldeles normalsmart.

Just nu vill hon köpa en soffa, som är nedsatt med 20 procent. Och hon har ingen aning om vad det betyder.

– Jag får fråga min man.

Trodde hon var dum Det är bara fem år sedan Helena Frentzell fick sin diagnos. Först efter det har hon kunnat få hjälp med sitt handikapp. ”Nu säger jag högt att jag inte kan räkna”, säger hon.
Foto: anders@thepicture.se
Trodde hon var dum Det är bara fem år sedan Helena Frentzell fick sin diagnos. Först efter det har hon kunnat få hjälp med sitt handikapp. ”Nu säger jag högt att jag inte kan räkna”, säger hon.

– Jag minns inte om jag någonsin har kunnat räkna. Men väldigt väl minns jag att jag trodde att fröken var arg på mig. Att inte kunna göra rätt, den känslan minns jag, berättar Helena.

Skolan kunde aldrig erbjuda något som egentligen hjälpte. I stället hittade hon på egna knep.

– Man lär sig att låtsasräkna, se ut som om man tänker, medan man väntar på att någon annan ska komma på svaret. Jag minns en gång när jag och en kompis skulle köpa tyg. Vi stod på IKEA och skulle beräkna tygåtgång. Jag låtsades som vanligt. Men hon sade heller inget. Efter en stund insåg jag att hon också låtsades, och väntade på att jag skulle säga svaret!

– Det är så frustrerande, när man inte kan. Enda sättet att slippa den vanmakten, är att koncentrera sig på något som man kan.

Med ofullständigt gymnasiebetyg utbildade hon sig till dansare på Balettakademin.

– Där är det ju ingen som räknar. Där märks det inte alls om man inte kan, säger hon med ett skratt.

Kaos på Konsum

Men när hon träffade sin man, Mikael, beslöt hon byta till ett yrke som skulle fungera för en familj. Första steget var att läsa in gymnasiet på komvux. Samtidigt tog hon ett extrajobb som kassörska.

– Det var total katastrof. Skulle jag slå in koden för bananer, 573, slog jag in koden för lösgodis istället, 537. Det är klart att det inte gick an. Min chef sade att hon inte förstod varför jag aldrig räknade kassan rätt, jag hade ju gjort ett ordentligt intryck.

Helena kunde inte heller förstå det.

– Jag hade på något sätt bestämt mig för att problemen hade vuxit bort.

Och matematiken klarade hon inte. Efter tre dåliga högskoleprov, tvingades hon erkänna för sig själv att det inte skulle gå över. Att hon hade ett handikapp.

Hjälp som hjälpte

Med ett intyg från en specialpedagog, kunde hon via handikappkvoten söka och komma in på en utbildning till arbetsterapeut. Då var Helena 28 år, och fick för första gången hjälp att gå vidare.

Vardagen ställer fortfarande sina omöjliga krav. Men numera skäms hon inte för att hon inte kan kontrollräkna lönen själv.

– Nu säger jag högt att jag inte kan räkna.

Maken Mikael har betytt mycket för den öppna inställning hon har idag, berättar hon. Men det finns en gräns.

– Jag kan inte gå till banken och sköta ärenden, ryser hon.

– Det vore omöjligt att stå inför personalen och försöka förstå siffror och tal.

Läs mer:

Lovisa Härnqvist (annica.lundback@aftonbladet.se)