– Kan inte tro att det är jag

Efter 35 år – Susannes jättetumör är borta

1 av 3 | Foto: ROBIN NORDLUND
glad i dag Susanne Söderberg, här med sonen Pontus, 6, berömmer läkarnas arbete med att ta bort tumören.
HÄLSA

Jättetumören tog över när hon var spädbarn.

35 år och 16 ingrepp senare har Susanne Söderberg äntligen fått tillbaka sitt ansikte.

– Jag kan inte tro att det är jag, säger hon om fotot från barndomen.

När Susanne Söderberg var tre veckor gammal började mamma bli ordentligt orolig.

Den blodröda svullnaden på insidan av dotterns kind bara växte och växte.

Godartad tumör

Modern kontaktade barnavårdscentralen i Östersund. Man ställde diagnosen hemangiom – en godartad blodkärlstumör.

Läkarnas rekommendation var att avvakta.

– De sa att knölen skulle lägga sig självmant med tiden, säger Susanne.

Blödde fruktansvärt

Men kinden fortsatte att svälla. Som ettåring hade ett knytnävsstort ormbo av blodkärl vuxit fram under skinnet på hennes vänstra ansiktshalva.

Munnen hängde sned, och på stan vände sig folk om när barnvagnen rullade förbi.

– En tant frågade hur mamma vågade visa mig bland folk. 15 månader gammal genomgick Susanne sin första operation.

Ett nystan blodkärl av ett hönsäggs storlek plockades ur hennes ansikte.

Det blödde något fruktansvärt.

Efter ett liv av operationer har Susanne nu fått sitt ansikte reparerat.

I dag lever hon villaliv i Sundsvall tillsammans med maken Sven-Erik Johansson, sonen Pontus och bonusdottern Angelica.

Tomrummet i den urgröpta kinden har fyllts med underhudsfett från ryggen och huden har stramas upp med en sena från vänstra låret.

Rörligheten i ansiktet har bättrats på med muskler från foten.

Missfärgning kvar

Det enda som vittnar om den nu vuxna kvinnans sjukdom är en lätt missfärgning under ena ögat. Och en slö vänstra mungipa.

– Leendet vill inte åka upp som det ska. Men läkarna har gjort ett jättebra jobb, med tanke på förutsättningarna när de började för 35 år sedan.

FAKTA

Bara enstaka fall i Sverige

Hemangiom är en godartad blodkärlstumör som drabbar någon procent av alla nyfödda i Sverige.

I de allra flesta fall är sjukdomen helt ofarlig.

Bara något enstaka barn per år får tumörer stora som en knytnäve, säger Stig Vedung på universitetssjukhuset i Örebro.

I regel växer tumören tillbaka av sig själv. Men det kan dröja till barnet är 10 år.

Om förändringen är mindre än 2 centimeter tar man ofta bort den direkt, eftersom man inte skadar något större område, säger Stig Vedung.

Med stora tumörer är det krångligare. Särskilt om blodkärlen är hopnystade med muskel- och nervtrådar. Då riskerar ett ingrepp att ge men för livet.