”Jag trodde hjärtat skulle stanna i sömnen”

Charlotte, 34, var tvungen att operera in en pacemaker – bara 22 år gammal

I dag har Charlotte hittat tillbaka till sitt aktiva liv. ”Jag tänker nästan aldrig på att jag har en pacemaker”, säger hon.
I dag har Charlotte hittat tillbaka till sitt aktiva liv. ”Jag tänker nästan aldrig på att jag har en pacemaker”, säger hon.
HÄLSA

– Hej, du! Nu är livet över!

Det var Charlottes första tanke när hon fick beskedet att hon behövde en pacemaker.

Men knappt ett år senare var den inopererad.

– Jag gick från att vara levande död till att kunna göra saker igen, säger hon.

Först blev hon bara andfådd och trött – sedan började hjärtat rusa och slå oregelbundet.

Charlotte Ankartjärn trodde det berodde på stress, men det var värre än så. Mycket värre.

Hon behövde en pacemaker.

– Det kom som en chock. Jag var en sportig tjej på 22 år och trodde att pacemakers bara var för äldre som hade levt stressigt och osunt, säger hon och skrattar åt minnet.

I dag har Charlotte hunnit fylla 34 år och är inne på sin andra ”hjärtapparat”. Pacemakern sitter under nyckelbenet. Mindre och plattare än en liten tändsticksask är hennes livräddare så gott som osynlig. Man kan skönja en liten bula och ett ärr, det är allt.

Hjärtat började rusa

Första gången Charlotte insåg att något var fel var kring julen 1995. Hon levde ett aktivt liv med styrketräning, långa promenader, cykelturer och oändliga timmar med sin häst. Hon jobbade i butik när hennes hjärta helt plötsligt började krångla, mitt i julruschen. Först i form av att hon lätt blev trött och andfådd. Sedan började hjärtat rusa och hoppa över vartannat slag för att därefter stabiliseras igen. Så höll det på.

– Det kom över en natt. Jag var helt säker på att det berodde på att jag stressade, men det blev inte bättre när det lugnade ner sig på jobbet. Tvärtom blev det ännu värre.

Några veckor efter de första symtomen var hon så dålig att hon knappt orkade ta sig fram. Hon var tvungen att vila halvvägs uppför trappan till sitt hus och på jobbet gick det i snigelfart.

Till slut ringde hon sin läkare på Karolinska sjukhuset utanför Stockholm. Hon hade redan en kontakt eftersom hon opererades där när hon bara var sex år. Hennes hjärta hade inte växt igen som det skulle och var i otakt. Charlotte vet inte om den operationen på något sätt påverkade hennes nya hjärtproblem, men kanske spelade de gamla ärrbildningarna en roll. I vart fall åkte hon till Karolinska för omfattande tester. Hennes EKG testades både i vilo- och aktivt läge.

”Jag fick dödsångest”

Det visade sig att hennes puls var alldeles för låg. 46 slag mot normala 75–80 slag i minuten. Resultaten var avgörande, Charlotte behövde en pacemaker.

– Jag visste knappt vad det var för något. Någon gav mig en gammal broschyr om pacemakers och på bilderna kunde man se en apparat stor som en tegelsten. Jag kunde inte fatta var den skulle få plats.

Det visade sig dock att utvecklingen hade gått framåt sedan broschyren trycktes. Den ”apparat” hon sedermera fick var liten och smidig och inte alls så skräckinjagande.

Men efter beskedet fick hon vänta i nästan ett halvår på operationen.

– Det kändes som en evighet och det var väldigt jobbigt både fysiskt och psykiskt. Jag orkade ingenting och var orolig. Jag fick dödsångest och vågade knappt sova. Jag var rädd att hjärtat skulle stanna i sömnen.

Läkarna försökte lugna henne och talade om att hennes liv skulle bli helt normalt efter operationen. Hon skulle kunna börja rida igen och hon skulle kunna få barn.

– Det var väldigt skönt att höra, berättar Charlotte som i dag har två pojkar tillsammans med sin man.

I november 1996 fick hon sin pacemaker. En kort, lyckad operation och en veckas vila var allt som behövdes. Hennes liv blev som förbytt – till det bättre.

– Jag kan göra vad jag vill. Kanske inte kampsport, men det vill jag ändå inte, säger hon och skrattar.

Sex år efter operationen fick hon byta ut pacemakern mot en nyare modell sedan batterierna börjat ta slut. Den nya är mer energisnål och går bara igång när den behövs, annars är den i viloläge. Enligt planerna kommer den att hålla i minst tio år.

– Jag tänker nästan aldrig på att jag har en pacemaker.

Basljudet lurade hjärtat

Det har dock hänt några gånger att hon blivit orolig för att något elektriskt – mikrovågsugn, mobiltelefon eller kraftledningar – ska störa apparaten. Ett tag för många år sedan drog hon sig för att åka buss av rädsla för att säkert alla passagerare hade mobiltelefoner. Men på Karolinska blev hon lugn igen. För att möta hennes oro lade en sköterska Charlottes mobiltelefon rakt över pacemakern och ringde upp den. Och inget hände.

Hon har också klarat av flera stötar från elstängslet runt hästhagen.

Men en gång spelade pacemakern henne ett spratt. Mitt under en konsert började den jobba för fulla muggar. Basen från instrumenten vibrerade mot Charlottes kropp och lurade pacemakern att tro att hennes hjärta höll på att flippa ur.

– Men det var inga problem. Jag gick bara och satte mig längst bak i salen.

Och enligt läkarna ska hennes nya pacemaker inte vara lika lättlurad. Och även om den skulle vara det är Charlotte glad för att hon har den.

– Jag har inte vågat fråga hur det hade gått för mig om jag inte hade fått en pacemaker. Jag hade säkert blivit sämre och sämre och blivit som en zombie.

– Jag är så oerhört tacksam.

FAKTA

Alla patienter får ett bättre liv

Vad gör en pacemaker? Vi frågade Karin Schenk-Gustafsson, professor i kardiologi vid Karolinska institutet.

– Det vanligaste är att den hjälper hjärtat att inte gå för långsamt. Den har en funktion som gör att pulsen ligger på 60-70 slag i minuten.

Pacemakern beskrivs som en pulsgenerator, men hur fungerar den?

– Pacemakern har en elektrod som vanligtvis går in i höger kammare eller förmak och som stimulerar pulsen. Själva pacemakern drivs av ett batteri och oftast placerar man den under nyckelbenet.

Är det ett riskabelt ingrepp att sätta in en pacemaker?

– Nej. Operationen tar cirka en timme och det behövs bara lokalbedövning. Oftast kan patienten åka hem efter några timmar eller dagen efter. Om man inte har några andra sjukdomar som hindrar alltså.

Varje år görs tusentals pacemakeroperationer i Sverige. Får alla dessa patienter ett bättre liv?

– Handlar det om en vanlig pacemakeroperation så får alla ett bättre liv, eller 99,9 procent i alla fall.

Vad kan störa en pacemaker?

– Det finns några saker, till exempel de där bågarna man går igenom i säkerhetskontrollen på flygplatser. Dem ska man undvika.

Visste du att...

... pacemakern är en svensk uppfinning som i år fyller 50 år. Uppfinnaren Rune Elmqvist göt 1958 in två transistorer och ett batteri i en plastdosa stor som en skokrämsburk – och världens första inopererbara pacemaker var född. Den första pacemakeroperationen gjordes av hjärtkirurgen Åke Senning i oktober samma år.

... dagens pacemakers håller i upp till 12 år innan de måste bytas ut. Detta att jämföras med den första pacemakern som bara fungerade i två timmar. Den första patienten fick byta pacemaker hela 26 gånger under sin livstid!

... över 40 000 svenskar i dag lever med en pacemaker. Majoriteten av patienterna är över 65 år, men nuförtiden finns det pacemakers även för barn.

Källa: Hjärt- och lungfonden och pacemaker-info.se