Ökad risk för självmord vid cancerbesked

HÄLSA

Män som nyligen fått prostatacancer löper en ökad risk att begå självmord och att dö i en hjärtkärlsjukdom. Högst risk är de bland unga män, visar en studie från Karolinska Institutet.

Foto: Jupiter

Första veckan efter beskedet är den mest kritiska. Chocken kan vara en av orsakerna till att risken för att begå självmord just då är åtta gånger högre än män utan prostatacancer. Under första året efter diagnosen var risken trefaldigt ökad.

– Vi tolkar fynden som tecken på stress och ett stort psykiskt lidande i den här patientgruppen, speciellt precis vid beskedet, säger Katja Fall, forskare vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik och en av dem som står bakom studien.

170 000 svenska män som fått diagnosen prostatacancer mellan 1961 och 2004, deltog i studien. 136 av dessa män begick självmord.

Behov av stöd

Även risken för att dö i hjärtkärlsjukdom ökade dramatiskt vid cancerbeskedet. Risken är nästan fyra gånger så hög som för män utan prostatacancer under den första veckan. Före 1987 var risken ökad med 11 gånger, vilket tros bero på en förbättring och utveckling av hjärtkärlvården på senare år.

– Även här kan orsaken vara att den emotionella stressen ökar och det kan leda till negativa effekter för hälsan, säger Katja Fall.

Studien väcker uppmärksamhet på hur vården bemöter patienterna precis vid cancerbeskedet.

– Man bör få till ett bättre psykiskt omhändertagande och väcka uppmärksamhet kring hur personalen kan hjälpa till med stöd och samtal i samband med cancerbeskedet, säger Katja Fall.

Värst för unga

De unga männen är hårdast drabbade. Där finns den allra högsta risken för både självmord och att dö i hjärtkärlsjukdom.

– Pressen kan bli högre för de unga männen, de känner att de har mer att förlora både i levnadsår och rädsla för att förlora sin sexuella potens, som cancern kan leda till.

Vikten av samtal är stor, menar Katja Fall. Många män känner sig isolerade i sin sjukdom. Tidigare forskning kring prostatacancerbesked har visat att ogifta och singlar sällan har någon att vända sig till och behovet av psykosocialt stöd kan därför vara större hos den gruppen av män.