Vad är egentligen samlartvång?

HÄLSA

Leg psykolog Charlotte Ulfsparre, verksam på KBT-gruppen i Stockholm, svarar på frågor om samlartvång och tvångssyndrom.

Charlotte Ulsparre, leg psykolog.
Charlotte Ulsparre, leg psykolog.

KBT står för kognitiv beteendeterapi – ”kognitiva och beteendeterapeutiska behandlingsmetoder som kombineras på ett sätt där målet är att förändra beteenden, tankar och känslor”, enligt Nationalencyklopedin.

Vad innebär samlartvång?

– Samlartvång tillhör kategorin tvångssyndrom. Att utföra en tvångshandling är oftast ett sätt att lindra sin oro och ångest. När det gäller just samlartvång är man rädd att råka slänga något viktigt eller något som kanske kan vara användbart i framtiden. Man undviker därför att slänga saker, eller går igenom allt man ska slänga oerhört noggrant. Det finns också andra som samlar och katalogiserar, det väcker ångest att inte ha saken. Men alla får inte ångest, en del får bara en känsla av att det känns fel om de inte utför tvångshandlingen. Alla som samlar har dock inte tvångssyndrom, beteendet finns också bland psykossjuka, dementa och hjärnskadade.

Är det vanligt med samlartvång?

– Man tror att det finns ett stort mörkertal när det gäller tvångssyndrom och det beror kanske på att många skäms och döljer sina tvångshandlingar för andra om det går. Men man vet att åtminstone 2 procent har tvångssyndrom. Av dem har 25–30 procent problem med samlande.

Varför finns samlande som ett tvångsbeteende?

– Vissa forskare misstänker att samlartvånget skiljer sig från andra tvång, bland annat eftersom det är svårare att behandla. Det finns teorier på evolutionär basis, i fallet med samlartvång kanske den individ som samlade på sig lite mer mat och andra förnödenheter än andra överlevde.

Varför får vissa tvångssyndrom?

– Ingen vet säkert varför vissa drabbas. Tvångssyndrom verkar ha tydligare ärftlighet än andra ångestsyndrom. Det kan också bero på att man har tagit efter någon i sin omgivning. Men man behöver inte veta orsaken för att behandla, och det gäller alla former av tvångssyndrom.

Hur behandlar man tvångssyndrom?

– KBT eller antidepressiva läkemedel, i vissa fall i kombination med varandra, är de behandlingar som har forskningsstöd. Man får i KBT utsätta sig för det som väcker ångesten eller obehaget och stå emot att utföra tvångshandlingar för att lindra sin ångest. Man får uppleva att ångesten faktiskt går över utan att jag utför tvångshandlingen. En annan viktig del i KBT-behandlingen är att man mellan terapitillfällena gör hemuppgifter som man kommit överens om tillsammans med terapeuten, som att kanske rensa en låda själv. Målet med behandlingen är att på egen hand ta beslut om att slänga. Man går varsamt fram, det ska kännas jobbigt men inte för jobbigt. Det tar olika lång tid för olika personer att bli bättre men ett riktmärke är 40 timmars behandling.

Helena Lindstam