Camilla fick borrelia – ska vårdas i Tyskland

I kväll visar Vetenskapsmagasinet TV-dokumentären ”De farliga fästingarna” om den tyska borreliakliniken.

Camilla Myske fick diagnosen borrelia förra hösten - och en tiodagarskur med penicillinet Kåvepenin. Men hon blev bara sjukare – trots behandling.

– Jag fick kraftig dimsyn, yrsel, ansiktsdomningar, ont i nacken, ryggen och ögonen, blev illamående, fick diarréer, kramper i magen, nervryckningar i benen, problem med halsen och förstorad sköldkörtel.

Hon blev inlagd på sjukhus.

– Men det enda läkarna sade var att jag ”hade något i kroppen som inte var aktivt längre”.

Sedan dess är hon sjukskriven - för utmattningsreaktion.

– Men jag är inte deprimerad. Och varför skulle jag plötsligt få fibromyalgi? Jag har alltid varit frisk förut, säger Camilla som är undersköterska.

Otaliga utredningar

Varenda kvadratcentimeter av hennes kropp har utretts – utan diagnos.

Ryggklinik, smärtklinik, gastroskopi, arbets-EKG, magnetröntgen, bukröntgen, ultraljud på galla, lever, njurar och mjälte och gynundersökning.

Hon har ordinerats samtalsterapi, ryggbehandling, smärtbehandling, antidepressiv medicin och röstterapi. Men inget har hjälpt.

– Jag har blivit avfärdad som inbillningssjuk, utbränd, deprimerad eller psykiskt sjuk. En läkare sade ”Du har fyra barn. Är det inte jobbigt? Har du en pappa till barnen?, berättar Camilla som är sambo med barnens pappa.

I april beställde hon ut sina journaler. Där fann hon svaret.

– Läkarna hade tagit ett borreliaprov förra hösten som var positivt. Men de sade ingenting till mig.

"Symtptomen försvann"

Camilla krävde då – och fick – en treveckors penicillinkur Doxyferm.

– Efteråt mådde jag som en prinsessa. Nästan alla symptom försvann. Men det var för kort tid. Två veckor senare kom symptomen tillbaka.

I somras åkte hon därför till en borreliaklinik i Forzheim i Tyskland. Nya prover visade att hon har en borreliainfektion.

Doktor Wolfgang Klemann förordar intravenös behandling med antibiotika i minst ett år, en behandling som inte ges i Sverige. Camilla Myske har påbörjat en långvarig behandling. Tabletter skickas till henne från Tyskland.

– Det här är mitt enda hopp. Varför får jag inte den här behandlingen i Sverige? säger hon.