”Bröt sig in i mitt sovrum – och jag kunde inte röra mig”

HÄLSA

Läsarbreven har haglat in efter Aftonbladets artikel om sömnförlamning.

Här berättar tre läsare om sina upplevelser.– Det var otroligt ångestladdat, säger Gunnel Saric som är en av alla de som drabbats.

I veckan skrev vi om sömnförlamning, ett sömnfenomen som kan drabba vem som helst när som helst – och som gör den som drabbas livrädd.

Sömnförlamning, eller sömnparalys, innebär att du vaknar – men inte kan röra dig eller öppna ögonen.

Tillståndet är vanligare än man tror – nästan alla drabbas någon gång i livet.

Hallucinationer

Hur stark och hur skrämmande upplevelsen är kan variera. Vissa upplever bara en kort stunds oförmåga att röra sig, medan andra drabbas ofta och länge och upplever starka obehags– och skräckkänslor.

– Som regel aktiveras de innan man vaknar, men det kan alltså hända att man vaknar innan aktiveringen och då inte kan röra sig. Det är vanligt att få märkliga mentala och känslomässiga symptom samtidigt, till exempel att uppleva sig vara utanför sin kropp, hallucinationer av olika slag eller mycket intensiva känslor, säger sömnexperten och KBT-psykologen Charlott Ulfsparre som själv har drabbats.

Många drabbade

Efter vår artikel om sömnförlamning har många läsare hört av sig och berättat om sina upplevelser – och berättelserna är uppseendeväckande lika.

Starka känslor av skräck och obehag, en känsla av att någon kommer in i rummet, ljudet av steg, och en stark känsla av närvaro beskriver nästan alla som skrivit in.

Många berättar också om en mörk skugga eller figur i sovrummet som är aggressivt eller ovänligt inställd.

FAKTA

Läsarnas berättelser

Zandra Daun, 29

– Sömnförlamning har drabbat mig då och då sedan jag var fem år. Det börjar med att jag drömmer någonting obehagligt och surrealistiskt och får en otäck känsla. Sedan tänker jag helt plötsligt ”men jag drömmer ju – om jag bara vaknar så slutar det”.

– Upplevelsen är att det är någon hos mig i sovrummet. Ibland är det en arg person som skriker och kastar saker mot mig eller slåss. Ibland är det fruktansvärda varelser – hemskare än man någonsin sett på film eller så. Jag förstår inte hur hjärnan kan hitta på de här figurerna. Det är som någon slags monster men de kan vara väldigt detaljerade.

– Ofta lyckas jag slå upp ögonen, men då fortsätter drömmen att spelas upp med mitt sovrum i bakgrunden. Då försöker jag lyfta en arm för att tända eller öppna munnen och skrika – men det går inte.

– Det hela varar kanske en kvart – men det känns som en evighet. För att det ska försvinna måste jag vakna och vara vaken en ganska lång stund och prata hela tiden annars trillar jag in samma tillstånd igen.
 

Jan Westin

– Första gången det hände mig var nästan 25 år sedan, under en väldigt stressig period i mitt liv. Senast det hände var för fem år sedan.

– Varje gång är det olika. Men det börjar med en dröm och en otäck känsla, sedan ser jag att jag är i det rum jag sover i och känner mig vaken fast det blandas med dröm. Det är väldigt realistiskt.

– En gång såg jag en dam med mörk slöja och svarta kläder som som satt i ett hörn och tittade ner. En annan gång kändes det som att det var djävulen själv som var i rummet. Han högg tag i min kropp med vassa klor. En gång hade jag somnat på soffan i vardagsrummet och vaknade av att en mörkhyad kvinna satt i soffan och tittade på mig. Jag kunde höra henne fråga ”kan jag hjälpa dig med någonting?”, då blev jag rädd och lyckades kväsa fram ”hjälp” så att min fru kom och väckte mig.

– Vid något tillfälle har jag kunnat slappna av i upplevelsen. Då har det känts som att jag flyger iväg från kroppen.

– Det varar kanske några minuter per gång, då ligger jag och hör min egen andning inifrån kroppen. Det är som ett lite dovt ljud. Från början funderade jag på om jag kommit in i någon annan dimension, men det måste finnas någon annan förklaring. Jag vet inte.
 

Gunnel Saric

– Första gången detta hände mig var 25 år sedan. Då hade jag precis skiljt mig och fått ensam vårdnad om min dotter som då var fem år gammal.

– Jag vaknade men kunde inte slå upp ögonen eller röra mig, samtidigt som jag hörde tunga steg i lägenheten och upplevde ett hot i rummet som jag inte kunde se. Jag kände en maktlöshet och det var otroligt ångestladdat. Man liksom kämpar och kämpar med. Känslan är skräck – ”det är något ont som vill mig illa”.

– Andra gånger har jag hört som en radio i huvudet med olika samtal som i flera kanaler samtidigt. Sedan har jag många gånger känt att någon sätter sig på sängkanten. Ibland har jag känt att något rispar mig på anklarna.

Så gör du om du drabbas

Gunnel Saric arbetar som hälsocoach och har drabbats av sömnförlamning många gånger. Här är hennes tips.

* Försök att inte bli rädd. Tnk på att vad det än är som händer så är det inte farligt.

* Låt det inte påverka dig. Om jag inte tillåter det att påverka mig så gör det inte det.

* Jag brukar försöka skapa bilder som hjälper mig, visualiera något fint. Precis som när man mediterar.

* Våga gå in i rädslan: Vad händer om jag möter det här?

Har du drabbats?