Fattiga får köa längre än rika för operation

Vanja, 61, har väntat på en ny höft i 1,5 år

HÄLSA

Fattiga får vänta längre på operation än rika, visar en ny studie.

Vanja Sundqvist, 61, har köat i 1,5 år för en höftledsoperation.

– Det är fruktansvärt att behöva vänta så länge med svåra smärtor, säger hon.

”Fruktansvärt” ”Det är för jäkligt att fattiga får vänta längre på operation”, säger Vanja Sundqvist, 61, med sin hund. Vanja har köat i 1,5 år till en höftledsoperation och går med rullator eller kryckor på grund av sina svåra smärtor.
Foto: conny sillén
”Fruktansvärt” ”Det är för jäkligt att fattiga får vänta längre på operation”, säger Vanja Sundqvist, 61, med sin hund. Vanja har köat i 1,5 år till en höftledsoperation och går med rullator eller kryckor på grund av sina svåra smärtor.

Ska du operera dig så är risken stor att du får köa längre om du är lågavlönad än hög­avlönad. Det visar en avhandling som presenteras i dag av hälsoekonomen Gustav Tinghög vid Hälsouniversitet i Linköping.

4?663 patienter

Han har undersökt väntetiderna i Östergötland 2007 för planerade operationer för 4?663 patienter och funnit stora skillnader mellan fattiga och rika.

De som tjänade minst fick vänta 34 procents längre tid på operation inom allmänkirurgin jämfört med de som tjänade mest. Skillnaden inom ortopedisk kirurgi var 27 procent.

Kan inte jobba

Vanja Sundqvist, 61, är en av de ­drabbade. Hon lever på försörjningsstöd, har en utsliten höft och väntar på en höftledsoperation sedan juli 2009.

– Jag har fruktansvärda smärtor och går på starka värkmediciner. ­Risken är att operationen dröjer till efter sommaren.

Vanja Sundqvist är oförmögen att arbeta, har hemtjänst, färdtjänst, sjukresor, går med kryckor och rullator.

– Det är för jäkligt att lågavlönade får vänta längre på operation. Det är diskriminering. Det är bra att det kommer fram, jag är ju inte ensam om det här, säger hon.

Är det plånboken som styr kötiden?

– Det är helt klart att personer med hög inkomst är gynnade i vården. Men vi vet inte om det beror på inkomst eller utbildning. En rimlig förklaring är att de vet hur sjukvårdssystemet fungerar, kan prata bättre för sig och lättare ta sig fram, säger Gustav Tinghög.