Hälsa

”Jag var som en knarkare i jakt på nästa sil”

Läsarna om att vara läkemedelsberoende

Jenny har varit beroende av ångestlindrande bensodiazepiner sedan hon var 14 år.

David hamnade i ett svårt missbruk av hostmedicen Cocilana Etyfin som tog honom flera år att komma ur.

Här är läsarnas egna berättelser om deras läkemedelsberoenden.

– En läkare sa att jag var som en knarkare ute efter min nästa sil, säger Susanne som var beroende av det kraftigt smärtsillande medlet OxyContin.

Aftonbladets artikel i går.
Aftonbladets artikel i går.

Aftonbladet berättade i går om regeringens särskilde utredare Gerhard Larsson som har granskat den svenska missbruks- och beroendevården.

Hans resultat var dystra och kritiken mot de ansvariga svidande.

Näst störst efter alkohol

I utredningen har Larsson kommit fram till att cirka 65 000 personer i Sverige är beroende av läkemedel. Det är oftast personer som inte har någon annan form av missbruk.

Den höga siffran gör läkemedelsberoende till den näst största beroendeformen efter alkohol.

"Vården måste rustas"

Men till skillnad mot all hjälp som finns att tillgå inom sjukvården för hjälp med sitt alkoholmissbruk finns mycket lite att få när det handlar om läkemedelsmissbruk. Många landsting saknar vårdprogram för läkemedelsavvänjning.

– Det är mycket bekymrande. Det som behövs är att vårde tar ett ansvar, vare sig de själva är orsaken eller inte. Vi behöver rusta vårde i Sverige för detta. Det behövs mer kompetens och organisation, säger Gerhard Larsson som kommer att föreslå att en lagändring görs.

För de som drabbas kan det vara mycket svårt att sluta. Att bli beroende av smärtstillande läkemedel (opioider) och ångestlindrande bensodiazepiner kan gå mycket snabbt men att göra sig av med beroendet kan vara lika svårt som att sluta med heorin.

Här är några av läsarnas egna berättelser om läkemedelsberoende:

Jenny:

" Jag är 24 år och beroende av Bensodiazepiner (Xanor och Flunitrasepam). Jag var 14 år när jag fick benso för första gången och för 2 år sedan sa en läkare att jag var beroende av benso och satte ut allt och jag var fri i ett halvår, tills jag lades in på psyket då de genast satte in bensopreparat.. Så funkar vården idag, struntar i om patienterna blir beroende o får ett helvete sen, bara de mår bättre just då så läkarna känner sig duktiga."

David:

"Jag har under flera år varit beroende av Cocilana Etyfin (hostmedicinen) Jag gick till olika läkare och fick det utskrivet hur lätt som helst. Bor i en stor stad så tillgången till läkare som utan frågor skriver ut denna medicin om man låtsashostar lite var nästan obegränsad. Det gick så långt att jag drack ca 1 till 2 deciliter varje dag. Nästan all tid och tankar gick åt till att boka läkartider, ljuga för min fru, ljuga för läkaren och ljuga för apotekspersonalen. Berättade till slut för min fru efter att otaliga gånger försökt sluta själv. Abstinensen var fruktansvärd, sömnlöshet, depression, frossa och RIKTIGT dålig mage gjorde det omöjligt att sluta själv utan stöd från omgivningen. Involverade mina föräldrar, min fru, missbruksvården och fick en del hjälp, dock var min upplevelse av missbruksvården att de inte riktigt såg allvaret i mitt beroende bara för att det var "vanlig" hostmedicin. Jag blev fri men tog mig flera återfall då jag träffade nya läkare och smusslade igen för min omgivning. Till slut kom även detta upp i ljuset när min fru pressade mig och det slutade med att jag gav henne fullmakt att kolla alla mina uttag på apoteket. Har varit fri i snart 2 år nu. Jag har aldrig haft någon form av missbruksproblem tidigare och det tog lång tid innan jag förstod att "präktiga" jag var beroende. Jag tror väldigt många människor fastnar för diverse mediciner och att apoteken inte har någon form att kontroll över MÄNGDEN uttag av ett visst läkemedel tycker jag är skrämmande. Det borde vara så att någon röd lampa börjar blinka och att de måste ringa den senaste läkaren för att berätta om ett frekvent uttag av någon medicin."

Sofi:

"Jag blev beroende av Tramadol efter att jag brutit foten och fick det utskrivet. När det sen var slut och jag inte fick mer men kroppen behövde mer började jag köpa på nätet. Det hela slutade hösten -09 då jag åkte fast. Jag hade då avancerat i mitt missbruk och injicerat Subutex i ca 6 mån. Då var min botten nådd och jag fick komma in på beroende i 1,5 vecka för avgiftning. Efter det har jag fått behandling via öppenvården. Har varit ren i 1,5 år nu pga lite jävla anamma!"

Johan:

"Jag var med om en trafikolycka för många år sedan och har sedan dess ätit mängder med läkemedel. Min högsta önskan är att kunna sluta, jag har på egen hand försökt med allt otaliga gånger men till sist går det inte när abstinensen sätter in. Får otrolig hjärtklappning, darrningar, varm- och kallsvettningar, kramper i benen, kräkningar och ångest. Jag tror inte det går att sluta på egen hand så hjälp till detta vore underbart. För att få en uppfattning om hur min dag ser ut, vaknar vid 10,00 intar 2 st treo comp och 1 mg Alprazolam sen fortsätter det så hela dagen tills det är dags att gå och lägga sig till 1-2 mg Stilnoct.

Susanne:

"Jag käkade oxycontin i runt 9 år och vallades runt från husläkare till psyk och fick veta att om jag inte missbrukade mina piller så kunde jag inte få hjälp. Jag hotade att börja dricka sprit med pillerna och fick till slut en remiss till en smärtklinik som var helt underbar. Men från remiss till att jag stod utanför deras dörr tog det ett år. Och då är jag en som tagit rekommenderad dos, inte mixtrat själv med dosering.

Kroppen och även själen hade tagit mycket stryk av allt ätande av piller. Oxycontinen tog 9 månaders avtrappning med hallucinationer och annat, en djävulsk utrensning . En läkare sa att jag var som en knarkare ute efter min nästa sil. Idag äter jag inget alls inte ens en panodil, men jag har sååååå ont. Mitt huvud är klart igen och jag kan skratta och det är värt allt. Fick lära känna den jag blev i takt med avtrappingen , att ilska rann av mig, att jag kunde lyssna på andra, att även deras vilja är något jag måste ta åt mig, att kunna gråta och känna medkänsla och empati för andra, för det har jag inte gjort. Så nu i denna änden som jag befinner mig så var det värt att sluta med alla mediciner men jag avundas inte de som sitter i den skiten. Om läkarna många gånger berättat hur illa det är att bli av med medicinerna så hade människan kanske varit lite mer restriktiv med att sätta i sig dem."

Fotnot: Namnen är fingerade.