Dagens namn: Teresia, Terese
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Hälsa

De missade cancern – två gånger

Lena Hammar, 47, dog utmärglad efter flera grova brister i vården: Det var ett totalhaveri

Ett sista farväl ”Det sista jag gjorde vid kistläggningen var att trä vigselringarna på min hustrus fingar”, säger Torbjörn Hammar. Fredagen den 8 oktober 2010 begravdes Lena Hammar i kyrkan i Jämshög i närvaro av sin familj: Torbjörn Hammar, 52, Linnea, 10, Julia, 15, Jenny, 24 med fästmannen Rickard Björnsson.   Ett sista farväl ”Det sista jag gjorde vid kistläggningen var att trä vigselringarna på min hustrus fingar”, säger Torbjörn Hammar. Fredagen den 8 oktober 2010 begravdes Lena Hammar i kyrkan i Jämshög i närvaro av sin familj: Torbjörn Hammar, 52, Linnea, 10, Julia, 15, Jenny, 24 med fästmannen Rickard Björnsson. Foto: KRISTER HANSSON

Jämshög. Sjukvården missade hennes cancer två gånger.

Först tarmcancern, sedan cancern i matstrupen.

När Lena Hammar, 47, avled vägde hon 34 kilo.

– Ingen läkare tog ansvar för henne. Vården var ett totalhaveri, säger maken Torbjörn Hammar.

Lena Hammar dog sedan sjukvården två gånger låtit bli att utreda hennes cancersymptom.

– Allt gick fel i vården av Lena. Precis allt, säger Torbjörn Hammar, 52.

Aftonbladet har granskat vården av Lena Hammar 2004–2010. Vi har läst journaler, sett röntgenbilder, talat med ansvariga läkare, cancerspecialister och med Torbjörn Hammar.

Vi har hittat nio allvarliga fel och brister.

”Var alltid trött”

Lena Hammar led av reumatism. När hon var 41 år fick hon blodbrist. Hon fick tillskott av järn och blodtransfusioner, men blev aldrig bättre.

– Mamma var alltid väldigt trött. Hennes blodvärde sjönk gång på gång, berättar äldsta dottern Jenny, 24, själv sjuksköterska.

Blodvärdena kontrollerades i tre år.

I maj 2007 gör Torbjörn en förfärlig upptäckt.

– Jag kände en knöl på Lenas mage.

På sjukhuset i Karlskrona får de beskedet att Lena har cancer. Tjocktarmscancer. Två av symptomen på sjukdomen är just blodbrist och trötthet.

– Lena gick med låga blodvärden i tre år, men de utredde aldrig orsaken, säger Torbjörn.

Detta är den första bristen.

Röntgas regelbundet

I väntan på operation rasar Lena från 55 till 38 kilo. Tumören och främre magmusklerna opereras bort och en bukväggsrekonstruktion görs på sjukhuset i Kristianstad.

Våren 2008 – efter cellgifterna – återhämtar sig Lena och ökar i vikt igen. Hon röntgas var tredje månad.

En sommardag när hon plockar blåbär med barnen får hon ont i magen. Hon har drabbats av bukinfektion och opereras akut i Kristianstad.

Operationen misslyckas.

– När Lena står på Willys spricker magen och magsaft och var rinner ut på golvet. Det var fruktansvärt, säger Torbjörn.

Det är den andra bristen.

Vi sitter vid köksbordet i det gula trähuset i Jämshög i Blekinge. Förutom Jenny är döttrarna Julia, 15, och Linnea, 10, med. De är en familj i sorg.

Torbjörn beskriver sin hustru som en omtänksam, osjälvisk och tålig person, som aldrig beklagade sig, hur ont hon än hade eller hur sjuk hon än var.

Tvingas mosa maten

På sjukhuset i augusti 2009 har Lena svårt att svälja. Hon krossar antibiotikan, tömmer medicinkapslarna i vatten. Och hackar och mosar maten.

Fyra månader senare undersöks hon. Sjukhusläkaren kikar och konstaterar att Lena har svamp i munnen. Den 7 december 2009 skriver han i journalen ”svårt att äta pga svampinfektion i munnen”. Men matstrupen undersöks aldrig med skopi.

– De undersöker inte varför hon inte kan svälja, säger Torbjörn.

Det är den tredje bristen. Enligt cancerspecialisterna ska sväljningssvårigheter undersökas noggrant med skopi eller sväljningsröntgen.

Den fjärde bristen: Läkarna noterar låga blodvärden och viktminskning hos Lena, men undersöker inte orsaken.

Den femte bristen: Inte heller bukoperationen i augusti lyckas. I ett halvår plågas Lena av bukinfektion som läker först efter en ny bukväggsrekonstruktion i februari 2010.

Den 21 januari 2010 skiktröntgas Lena. Men läkarna upptäcker inte cancern i matstrupen på röntgenbilderna.

Det är – sannolikt – den sjätte bristen.

Enligt Torbjörn Hammar bekräftade nyligen en röntgenläkare på sjukhuset i Kristianstad för honom att tumören syns på röntgenbilderna från januari, när de nu granskas i efterhand.

När Lena kommer hem från sjukhuset är familjen överlycklig. De tror att hon är frisk.

– Infektionen är borta, cancern är borta.

Lena väger 50 kilo. Men hemma blir hon sämre och rasar snabbt till 35.

– Hon kunde inte äta, inte svälja, inte prata, bara viska. Vi trodde hela tiden det berodde på svampen.

Den 22 mars åker de till akuten. Då är Lenas hals så igentäppt att läkarna inte kan föra ner instrumenten. Nu får de nästa chockbesked.

– De säger att hon har cancer i matstrupen.

Torbjörn och Lena är förkrossade över att sjukvården ännu en gång missat hennes cancer.

– Lena kunde inte ens svälja vatten, men ingen undersökte varför. Mitt under cancerkontrollerna växer därför en annan tumör till som de inte upptäcker.

Väger bara 34 kilo

I april påbörjas de tuffa behandlingarna med cellgifter och strålning i Lund. När Lena kommer hem den 8 juli är hon i uselt skick, väger 34 kilo och överlever på näringsdropp.

Hemsjukvården i Olofström får ansvaret för Lena, vilket är den sjunde bristen.

– Meningen är att Lena ska bygga upp sig. Men hon parkeras i soffan och blir bara sjukare och sjukare. Hemsjukvården sätter bara dropp. Jag tjatar om att Lena blir svagare, men ingenting händer.

Ingen att ringa till

Sommaren blir en mardröm. Torbjörns vanmakt växer.

– Jag hade aldrig någon ansvarig läkare att ringa till. Det fanns ingen som sammanhöll vården eller som hade det övergripande medicinska ansvaret för Lena. Det var en vård i totalt kaos, säger han.

Det är den åttonde bristen.

I mitten av augusti lyckas Torbjörn få in Lena på sjukhuset. Han kräver att en cancerläkare ska ansvara för hennes vård.

Ändå utses en allmänläkare på vårdcentralen.

Det är den nionde bristen.

När Lena i slutet av augusti kommer till rehabiliteringscentret Valjeviken är hon mycket svag. Torbjörn försöker förgäves få dit en läkare.

Då åker han – med Lenas medgivande – till Stockholm och ställer sig utanför Riksdagshuset med ett stort plakat med foton på sin svårt sjuka och utmärglade hustru.

– Jag grät av skam när jag tog bilderna. Men Lena och jag pratade om att det här måste uppmärksammas.

Cancerfonden fotograferar, men uppmärksamheten bland riksdagsledamöterna uteblir. Efter tre dygn reser Torbjörn hem igen. Och lyckas boka ett möte med sex höga chefer och läkare

i landstingen Blekinge och Skåne, till den 20 september.

Torsdagen den 16 september, när döttrarna besöker sin mamma, är hon i mycket dåligt skick.

– Hon kunde inte resa sig upp ur stolen själv, men spelade Yatzy med oss barn, berättar Jenny.

På kvällen kommer Torbjörn, från Stockholm.

– Jag ser direkt att det är illa.

Dagen efter förs Lena till sjukhuset. Torbjörn frågar om operation ännu är möjlig, men läkarna förklarar att hon är döende.

– Lena svarar svagt när jag säger att jag älskar henne.

”Hon var så mager”

Söndagen den 19 september klockan 8.30 avlider Lena Hammar, 47, med familjen närvarande.

– Det sista jag gjorde vid kistläggningen var att trä vigselringarna på min hustrus fingrar. Hon hade inte kunnat använda dem på länge. Hon var så mager att de ramlade av.

Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet