”Vi kunde se hur något grävde gångar under huden”

Lilla Felicia,2, fick en parasit i Thailand

Mamma Anna-Carin och lilla Felicia i Thailand 2007.
Mamma Anna-Carin och lilla Felicia i Thailand 2007.Foto: privat
HÄLSA

Efter Thailandssemestern var Felicia, 2, röd och irriterad på rumpan. Läkarna trodde att det var svamp. Först efter sju månader visade det sig att det var en parasit som kröp omkring under huden.

– Det var så äckligt! Jag såg framför mig hur läkarna skulle dra ut en jättelång mask, säger mamma Anna-Carin Ek, 32. 

Antonio Barragan, överläkare på Smittskyddsinstitutet.
Antonio Barragan, överläkare på Smittskyddsinstitutet.Foto: magnus pehrsson

I mars 2007 åkte Anna-Carin på en efterlängtad semesterresa till Thailand tillsammans med sambon Daniel och dottern Felicia. Hon och Daniel hade rest runt en hel del tidigare, både i Thailand och i andra delar av världen, men det här var första gången sedan de fick barn. Allt gick bra med lilla Felicia som njöt lika mycket av värmen och havet som sina föräldrar. Hon brukade sitta och leka på stranden på dagarna. Nöjd och glad.

– Vi försökte skydda henne mot smuts och smådjur så hon satt aldrig direkt på sanden. Om hon inte hade blöja eller baddräkt på sig fick hon sitta på en sarong eller handduk, säger Anna-Carin.

Familjen reste runt mellan Phuket, Koh Samui och Koh Phangan. En månad senare kom de hem till Sverige igen, friska och utvilade. Men i början av sommaren upptäckte Anna-Carin ett rött märke, stort som en tioöring, på Felicias rumpa. Hon trodde först att det skulle försvinna av sig självt, men i stället såg hon hur det bara blev större och större.

Provade olika mediciner

På vårdcentralen trodde de att det var svamp. Felicia fick prova olika mediciner. När ingenting hjälpte gissade de på mask i magen i stället. Felicia fick ny medicin, utan resultat.

När Anna-Carin kom tillbaka till vårdcentralen för femte gången var hon desperat.

– Läkarna sa hela tiden att jag skulle ge det tid, men det var inte så lätt när Felicia kliade sönder sig samtidigt. Speciellt på nätterna. Hon hade nästan slutat med blöja helt några månader tidigare men fick börja igen för att inte riva sönder sig. Jag förstod att det måste vara någonting annat som orsakade sådan klåda.

Sista besöket på vårdcentralen slutade med en vänding. Felicia och Anna-Carin fick träffa en läkare som misstänkte att det kunde vara en parasit. Han skickade dem vidare till infektionskliniken på Östra sjukhuset i Göteborg.

Anna-Carin, som då var gravid med Felicias lillasyster Julia, blev rädd att hon också var smittad.

– Jag började se framför mig hur det vandrade omkring parasiter i mig också, och var livrädd för att det kunde skada barnet. Läkarna sa att det inte var någon fara, men det var inte särskilt lugnande när de inte ens visste vad det var för något.

I stället blev hon bara mer stressad och drabbades av skräckföreställningar om vad det kunde vara.

– Jag googlade och hittade en massa skräckexempel. Jag såg framför mig hur de skulle dra ut en jättelång mask.

Fick det bekräftat

På Östra sjukhuset fick de bekräftat att det var en parasit som hade tagit sig in under Felicias hud.

– Parasiten var stor som ett knapphålshuvud och satt precis under huden. Man kunde se hur den vandrade fram och tillbaka över rumpan. Bakom sig lämnade den röda gångar.

Läkare och sjuksköterskor kom in i rummet för att titta och fotografera. De hade inte sett något liknande sedan bilderna i läroböckerna under utbildningen och var fascinerade.

– Det springer ju omkring så mycket vilda hundar och katter i Thailand, så läkarna trodde att det var därifrån parasiten kom.

Felicia fick en liten tablett och efter några dagar hade parasiten dött och gångarna torkat ut.

– Jag ville nog att de skulle plocka ut den, men den självdog ju därinne i stället. Det blev lite ärr efteråt, men de försvann efter några månader. Nu syns ingenting alls.

Familjen har inte varit på någon långresa sedan Felicia råkade ut för parasiten. Men nu har det gått tre år och det börjar bli svårt att stå emot resesuget. Även om de har en till liten tjej där hemma nu.

– Nu är vi sugna på Vietnam. Den här gången skulle jag vara mer uppmärksam. Aldrig sätta dem på sanden och se till att de har lite mer kläder på sig. Det går ju inte att helgardera sig, men vi älskar att resa och tänker inte ge upp det.

FAKTA

Experten: "Man kan bli långvarigt sjuk"

Antonio Barragan är överläkare på Smittskyddsinstitutet.

Hur vanligt är det att råka ut för parasiter?

– Tusentals svenska resenärer drabbas årligen, men risken för den enskilde resenären är trots allt ganska liten. Trafikolyckor utgör ofta en betydligt större hälsofara för turister i tropiska länder.

Hur tar de sig in i kroppen?

– De kan ta sig in via myggstick och insektsbett, genom mat och dryck som innehåller mikroorganismer eller direkt genom huden via bad eller när man går barfota på stranden.

Vad gör man om man råkar ut för parasiter?

– De flesta parasitsjukdomar är behandlingsbara. Men ibland kan de vara svåra att diagnosticera eftersom de är så sällsynta här. Det är viktigt att berätta för läkaren att man varit i tropikerna.

Vilka är de vanligaste tropiska sjukdomarna vi drabbas av?

– Diarrésjukdomarna är vanligast och dessa kan orsakas av bakterier, parasiter och virus. Infektioner av bakterierna salmonella och campylobakter samt parasiterna giardia och amöba är några vanliga exempel.

Vad är farligast att råka ut för?

– Man kan bli långvarigt sjuk av virusinfektionen hepatit A. Parasitsjukdomen malaria kan man också bli allvarligt sjuk av.

Hur kan man skydda sig?

– Det finns bra vaccin mot hepatit A. Mot malaria kan man ta förebyggande tabletter och tänka på att skydda sig mot myggstick eftersom malaria sprids med myggor.

Så undviker du parasiter på semestern

Bra vaccinering och profylax innan du åker i väg. Kolla vad som rekommenderas för det område du ska resa till.

Skydda dig mot insektsstick. Sprayer, krämer, långärmat och myggnät i sängen, till exempel.

Var smart med mat- och dryckintag. För grönsaker och frukt är ”peel it or leave it” (*skala eller låt bli den) en bra regel. Ät genomkokt mat. Drick vatten i flaska och undvik isbitar.

Tvätta händerna ofta. Mynt och sedlar kan till exempel vara bärare av många mikroorganismer.

Källa: Antonio Barragan, överläkare på Smittskyddsinstitutet