”Drickandet slutade alltid i katastrof”

Berusningen var ljuvlig och beroendet omedelbart.

– Alkoholen var PANG! Jag var fast så här snabbt, säger Tina och knäpper med fingrarna.

– Jag tänkte: Varför har ingen sagt att man kan må så här bra av alkohol?

Alkoholen gav självförtroende

Tina Lindmark växte upp i en vanlig familj i Lycksele, men kände sig under hela skoltiden ­utanför och saknade nära vänner.

– Jag tyckte aldrig att jag passade in, någonstans.

Men med alkoholen kom självförtroendet.

– Jag blev glad, lycklig. Kände att jag är någon.

Tina festade hårt varje helg. Drack sprit. Äldre killar och missbrukare köpte ut – en kvarting och öl. Hemma var hon ­aggressiv. Skällde, skrek, svor, slogs, smällde i dörrar.

– Jag gick från att vara en jättesnäll och duktig tjej till att bli arg och svart här ­inne, säger Tina.

Hennes föräldrar förstod att något var fel, men inte vad.

– Jag manipulerade dem totalt. Missbruket är så viktigt så man försvarar det till varje pris.

Försökte ta sitt liv

Snart började hon med droger – hasch, amfetamin, subutex, kokain, ­läkemedel. Åt knappt, sov ­minimalt och ­skolkade mycket. När hon var 15 brast allt.

– Jag försökte ta mitt liv, men ändrade mig i sista ­sekunden.

Det blev magpumpning på sjukhus, sjukskrivning och isolering hemma i två månader, BUP – Barn- och ungdomspsykiatrin – men det var inte rätt hjälp. ­Tina avslöjade inte något om sitt omfattande missbruk – och snart var supandet i gång igen.

– Jag blev alltid glad när jag drack. Kunde skrika, hoppa och tjoa. Jag var den som syntes och ­hördes. Men det spårade alltid ut, slutade i katastrof. Jag var helt gränslös, kunde klä av mig naken.

Tina började på gymnasiet på Handels- och ­administration och umgicks alltmer i kriminella missbrukarkretsar.

– Då började jag förstå att man kan dö av det här.

Räddningen blev en ung mamma som klargjorde att Tina ­måste ta itu med sitt missbruk. I januari 2008 sökte hon därför hjälp ­inom ­öppenvården.

Kom in på ett hem

Så kom den sista ­fyllan. Hon minns inget förrän hon vaknar nerspydd i en bil. Sedan utslagen i en snöhög och att någon ­släpar henne till en lägenhet. Där kräks hon i ett dygn.

Hon var 19 år.

Och helt trasig

– Jag var som ett skal till slut.

Tinas alkohol- och drog­terapeut föreslog en ”vit helg”. Det blev en provokation.

– Jag tänkte ”Jag ska ­visa dem. Nu ska de få se, de jävlarna!”.

Och den 17 februari 2008 slutade Tina att dricka.

Utbildar sig till behandlingspedagog

Men ångesten utan alkohol blev överväldigande. Tina ­hotade socialtjänsten med självmord för att få komma till ­behandlingshem, där blev hon kvar i sex månader.

– Jag behövde veta ­ varför jag måste supa och knarka. Man måste jobba med tomrummet som man fyller hela tiden med droger­, säger hon.

Tiden efteråt blev en prövning.

– Jag kände mig extremt naken och färsk i livet.

I dag utbildar hon sig till behandlingspedagog och praktiserar på Nämndemansgården i Stockholm när vi träffas. Hon vill ­jobba med utsatta ungdomar.

– Det är ett kall. En stor motivation när jag har mina­ dåliga dagar.

Hennes inre tomrum är i dag mindre och frestelsen att dricka under kontroll.

– Alkoholen var mitt livs kärlek. Det är något jag måste sörja som en förlust. Men i dag har jag ­hittat ­lugnet, säger ­Tina Lindmark.