Tom i själen?

Spiritual emergency är ett slags själslig anorexi som blir allt vanligare i den industrialiserade världen. I takt med att vi allt starkare prioriterar rationellt tänkande, ekonomi och materiella ting blir andra behov försummade. Vi söker – och får – bekräftelse genom det vi gör i stället för genom den vi är. Och i det sekulariserade samhället har vi inte ens en gud som stöd.

Vi låter ofta omvärldens krav styra för mycket. Mer eller mindre omedvetet försöker vi leva upp till vad vi tror andra förväntar sig av oss. Så sätter vi våra djupare behov på undantag, trycker ner dem och försöker glömma bort dem. Men det håller inte i längden, gapet mellan den vi är och den vi visar utåt blir allt större och till slut är krisen ett faktum.

Inträffar ofta i medelåldern

Krisen är vanlig och drabbar ofta människor i 30–50-årsåldern. Då har man hunnit etablera sig i samhället och nått de mål man satt upp. Men när man borde vara som mest nöjd och tillfreds dyker känslan av tomhet upp.

Livet mister sin mening, man blir deprimerad, får ångest och tappar lusten till allt. Samtidigt blir man rädd, man känner inte igen sig själv.

Legitimerade psykologen Maria Linderson vid Östermalms psykoterapimottagning i Stockholm har arbetat 10 år med människor som hamnar i det existentiella tomrummet. Hon säger att fenomenet varit vanligt hela tiden, men att det på senare år har blivit mer legitimt för fler människor att erkänna att de mår själsligt dåligt.

– Begreppet utbrändhet är mer legitimt än depression och ångest, men i grunden handlar det om samma sak. Att utbrändhet enbart beror på stress är en förenkling, säger hon.

Brist på bekräftelse

Enligt Maria Linderson handlar grunden till den själsliga anorexin ofta om bristen på bekräftelse. Behovet av bekräftelse och att bli sedd finns hos varje människa. Men har man sökt och fått bekräftelse uteslutande genom det man presterar så håller det bara så länge man finner nya prestationsmål. Kommer man till en punkt när man inte längre kan finna något nytt mål infinner sig den stora tomheten.

Det är ofta duktiga människor som drabbas. Som alltid klarat sig själva, som ställer upp för andra och som sedan barnsben varit vana vid att få bekräftelse via prestationer och att tänka i stället för att känna.

– Tomheten inom oss står ofta i proportion till värdet vi ger oss själva och hur mycket av oss själva vi tidigare fått bekräftat, säger Maria.

Lösningen på krisen ligger i att hitta nya sätt att förhålla sig till sig själv och att leva livet enligt sina egna premisser. Att gå i psykoterapi kan vara ett sätt att få förståelse för vad som pågår samtidigt som man får hjälp med läkning och insikt.

– När de kommer till mig sätter vi oss och tittar tillbaka på deras liv. Vi ser efter vilka behov de har och vilka behov och känslor som inte har fått utrymme.

Många blir hjälpta av att tala om sina problem, men inte alla. En del är så vana vid att intellektualisera sina liv och sina problem att de glömt att de också har en kropp och ett känsloliv. Då kan det vara nödvändigt att komplettera med någon kroppsterapi, som massage.

Irene Ahlberg