19 år – och alkoholist

Klockan är tre på morgonen.

En kväll indränkt i öl, ångestdämpande piller och sömntabletter har passerat.

Nu är festen över. Evelina gråter. Hon sitter i den svarta skinnsoffan, pojkvännen försöker trösta. Lyckokänslan hon fick av den första ölen har tynat bort.

Så här har det varit sedan de tidiga tonåren. Hon har försökt sluta. Men gång på gång har hon återfallit. Gång på gång har hon förbannat sig själv. Nyligen har hon fått diagnosen från en beroendeklinik. Hon är alkoholist.

Den här natten, i juli 2007, har hon misslyckats igen.

Här i soffan, där pojkvännens tröst ekar tomt, kommer panikångest och tårar.

Ett år senare knackar jag på hos Evelina.

Tvårumslägenheten är modernt inredd med fondväggar och nylagt kakel. Evelina har inte rödsprängda ögon, inga tomflaskor på borden, inga gulnade tapeter.

Ändå, alkoholist.

Hon pratar om alkohol som en värkande kärlekshistoria.

– Det är som att skiljas från någon man älskar och som älskar en tillbaka. Som alltid finns där.

I en hylla intill oss står flaskorna på rad. Captain Morgan. Bacardi. Aberlour. Mintu. Tysk äppelsnaps.

Hon säger att det är pojkvännens, hon dricker bara öl. Och, inte i dag, men nästan alltid har hon exakt tre öl i kylen. Det är hennes livlina.

– När som helst kan jag börja må dåligt och då måste jag ha dem. Annars går det inte.

Allt började när hon var 16 år.

Pappan hade gått bort efter en lång tids kamp mot cancer. Tyngd av sorg och ångest flyttade Evelina hemifrån. Relationen med dåvarande pojkvännen var dålig men festandet med hans kompisar lockade.

Först på helgerna. Sen måndagar. Sen onsdagar. Sen varje dag i veckan. Men det var inte festerna som lockade. Sminket, kläderna, umgänget och musiken var bara rekvisita. Det var alkoholen hon ville åt. Hon ville komma bort.

– Det kom till en punkt då jag faktiskt hellre drack ensam. Då slapp man sminka sig.

Då var Evelina 17 år. Studierna på hotell- och restauranggymnasiet klarade hon. Efter skolan fick hon ett administrativt arbete på ett medieföretag.

Varje morgon kom hon bakfull till jobbet.

Ekorrhjulet snurrade. Ångesten hon fick av drickandet försökte hon dämpa med ännu mer alkohol. En fredag morgon kom hon inte alls.

När Evelinas syster fick veta ringde hon:

– Lever du?

Och Evelina berättade. Om alkoholen och ångesten. Samtalet slutade med att Evelina tog kontakt med en beroendeklinik.

Hon kom dit en sommardag 2007. Med kraftig ångest, dåliga levervärden och med ett hår och en hy som förstörts av drickandet.

Men kliniken blev först inte vägen ut.

– Jag fick sömntabletter och ångestdämpande. Då började jag ta det tillsammans med alkoholen och det blev en ökad effekt i stället.

I månader låg hon hemma i sängen. Ångesten tog över. Hon orkade inte längre ta sig upp ur sängen på morgnarna.

Sömntabletterna i kombination med alkohol gjorde att hon kände sig hög och uppspelt i stället för trött.

– Jag satt på nätterna och klippte ut pappershjärtan och satte på min pojkväns matlåda.

Men behandlingen började ge effekt. Evelina försökte sluta dricka. Då kom nästa utmaning.

– Jag har aldrig varit så ensam som när jag slutade dricka. Vem är man utan alkoholen? Hela mitt liv handlade om alkoholen.

– Så är det i Sverige. Allt är uppbyggt kring att dricka alkohol. Det var som att börja om från början och börja ett helt nytt liv.

I dag, fortfarande under behandling och med hjälp av nya pojkvännen, mår hon bättre. Hon dricker fortfarande men inte lika ofta. Men senast för två veckor sen, efter en blöt kväll, kom panikångesten tillbaka.

– Jag hade inte druckit på ett tag. Jag satt här i soffan och tänkte att jag måste sluta. Men det är svårt. Jag är sugen på alkohol 24 timmar om dygnet.

Evelina är sjukskriven men drömmen är att snart klara av det de flesta tar för självklart.

Ett fast jobb, tvättning och städning.

Hon vill också lära andra vad hon lärt sig om alkoholen.

Evelina har en blogg där hon öppet berättar om sitt alkoholmissbruk. Om att det är alldeles för lätt för ungdomar att få tag på alkohol och det finns en press att dricka.

– Annars är man en tönt.

Skolor och arbetsplatser måste skaffa sig mer kunskap och vara mer vaksamma och ingripa.

– Jag vill få ungdomar att ändra synen på alkohol. Det kan drabba vem som helst. Det är inte bara a-lagarna på parkbänken som är alkoholister.

Det säger Evelina.

19 år gammal. Får inte ens handla på Systembolaget. Och alkoholist sedan snart fyra år.