Anhörig – så hanterar du krisen

Det viktigaste är att finnas där och lyssna, tycker Ing-Marie.

– De som vågade vara nära och vågade ställa frågor var de som hjälpte mig mest. De som berättade att de fanns där, och verkligen visade det.

Hör hellre av dig en gång för mycket än en för lite. Berätta att du tänker på den drabbade. Kort, blommor, sms och telefonsamtal – alla sätt är bra. Och gärna flera gånger, inte bara i början, utan följ upp vad som händer.

Och du behöver inte säga något speciellt när du tar kontakt, det finns inget du kan säga, berätta bara att du finns där.

Kollega - hör av dig

Kollegor, och andra som inte tillhör den direkta familjen, ska inte vara rädda för att höra av sig tycker Ing-Marie. Tvärtom.

-– Jag blev oerhört sårad av vissa affärsbekanta som drog sig undan. Jag visste att de visste, men de sa inget till mig.

Att låtsas som ingenting är heller ingen bra strategi.

– Det blir bara konstigt, det är bättre att våga fråga. Bara en vanlig ”hur mår du”, funkar.

Trösta inte för mycket

Ing-Marie höjer en varningsflagga för att trösta för mycket, man måste ta den drabbades känslor på allvar.

– Människor säger ”det kommer att ordna sig” i all välmening och det behöver man höra ibland, men inte alltid. Ibland kan man uppleva det som att ens känslor inte är okej, och bli stressad över att man måste vara stark och ”klara av” sjukdomen.

Bättre då att bara finnas där och lyssna. Och inte ständigt berätta om andra man känner till som har drabbats av samma sak.

– Det blir bara tröttsamt, det finns inte utrymme för det, säger Ing-Marie.

Anhörig i annan fas

Som anhörig går man igenom en liknande process som den cancersjuke, tror Ing-Marie, fast man är i olika fas.

– Jag tror att den anhörige ligger steget före. Första tiden för mig som var sjuk var så fylld av läkarbesök och kamp att jag inte hann fundera, det kom först efteråt.

Livet fortgår

Som anhörig kan det vara svårt att hitta en balans mellan att hjälpa och låta vara.

– Hör hellre av dig en gång för mycket. Om jag inte orkar ta emot just då, kan jag tacka nej, men då har jag i alla fall valmöjligheten.

Och tänk på att livet fortgår som vanligt. Föreslå gärna att ni ska göra roliga, livsbejakande saker, inte bara gå ner er i det tunga.

– Ta vara på varje dag, gör saker. Det var jätteskönt med de som vågade föreslå saker, och inte bara förpassade mig till sjuksängen, säger Ing-Marie.