"Cancern fick mig att se över mitt liv"

Den lilla knölen i bröstet kändes platt och var en dryg centimeter i diameter. Eva Ardenmark, 43, kände den för första gången då hon smorde in sig med solskydd, på sommaren för ganska exakt två år sedan. Eva, som beskriver sig som en annars lugn person, blev orolig.

– Jag fick en otäck känsla i kroppen, anade att något var fel och att knölen inte var ofarlig.

Hon sökte hjälp hos primär-vården och hade tur. Någon hade lämnat återbud till sin mammografiundersökning några dagar senare och Eva fick den tiden. På mammo-grafibilden såg läkarna att det fanns en risk att knölen var elakartad, de tog ett cellprov i bröstet direkt.

Opererades två gånger

– Hela vägen hem från sjukhuset grät jag hejdlöst, jag visste redan då att det var cancer, säger Eva.

Och hon fick rätt. När läkarna två veckor senare konstaterat att hon hade en elakartad bröstcancertumör i sitt vänstra bröst gick allt fort. Eva opererades två gånger. Först en gång för att ta bort tumören och kontrollera spridningen. Vid andra operationen togs hela Evas vänstra bröst bort och ersattes med ett bröstimplantat under huden.

– Som tur var hade cancern inte spridit sig till lymfkörtlarna i armhålan men det fanns cancer i körtlarna i bröstet så de tog bort bröstet för att vara säkra på att få bort allt, berättar Eva.

Under hela den här tiden funderade Eva mycket på sin livssituation. Hon var inte helt lycklig i sitt äktenskap och trivdes inte med sitt jobb som kommunal personalspecialist. Det var mycket som inte kändes helt rätt i hennes liv. Eva tog cancern som en varningsklocka. Hon kände också, åtminstone till en början, att hennes kropp svek henne.

– Jag har hört och läst att många cancerpatienter kan känna så, svikna av sin egen kropp för att den gått och blivit sjuk.

”Snyggare bröst nu”

Hon var aldrig rädd för att dö, innerst inne visste hon att hon skulle klara av sin sjukdom. Med hjälp av eteriska oljor som hon själv tror har en läkande och renande effekt, hjälpte hon sin kropp att komma tillbaka efter operationen.

Oljorna lindrade också smärtorna och hon minns inte tiden efter operationen som särskilt svår rent fysiskt. I dag trivs hon med sin kropp och sitt ”nya” bröst som också fått en bröstvårta, rekonstruerad med hjälp av det friska bröstets.

– Jag tycker faktiskt att jag fått mycket snyggare bröst nu, säger Eva och skrattar.

Efter sju dagar på sjukhus var Eva pigg nog att komma hem igen. Hon valde några månader senare att åka till Indien och Oneness university för att gå en kurs i personlig utveckling. När hon väl kom hem från Indien stod det klart för henne att det var dags, hon skulle lämna sin man, lämna drömhuset i Dalby, dra igång det egna företaget och börja om i livet.

– Cancern gav mig många insikter, det var verkligen dags att se över mina val och mitt liv, säger Eva.

Dessutom gav den henne styrka, kraft att satsa på sitt eget liv och äntligen våga gå sin egen väg. I dag bor hon i en lägenhet i centrala Lund och driver sitt eget företag.

Risk för återfall

Fastän det bara är två år sedan hon blev sjuk, och det kommer dröja ytterligare 3–8 år innan läkarna kan friskförklara henne, ser hon sig själv som helt frisk. Hon vill inte bli ett med sin sjukdom och är övertygad om att hon har lättare att hålla sig frisk när hon gör saker och tänker tankar som hon mår bra av. Att vara orolig för återfall skapar bara större risk att bli sjuk igen menar Eva som tror mycket på tankens kraft. Men hon blundar inte för att hon varit sjuk och vet att det finns en risk för att cancern kommer tillbaka.

– Jag går på återbesök och gör mammografi för att se att allt är som det ska, säger hon.

Efter operationen blev Eva erbjuden cellgifter och strålning som kompletterande behandling. Hon tackade nej till det. Hormon-tabletter, som också är ett sätt att förebygga återfall, åt hon ett tag men slutade sedan.

– Jag kände att jag inte ville utsätta min kropp för mer påfrestningar, kände mig trygg ändå, säger hon, men tillägger sedan att hennes underbara läkare minsann var väldigt arg på henne för att hon slutade äta hormontabletterna.

– Jag är ytterst tacksam och nöjd med all den hjälp jag fått och får av sjukvården, säger Eva.

– Men ibland måste man lyssna inåt också.

Livet går vidare alltså, och i Evas fall går det efter cancerbeskedet dessutom åt ett nytt håll.

– Min kropp är min kompis nu för tiden, som jag lyssnar på, dansar och njuter av livet med. Det finns så mycket kul att göra och det är underbart att bara skratta och vara glad. Så bra som jag mår nu det gjorde jag inte innan jag fick cancer. Jag är så tacksam för att jag lever i dag.