Han kallar sig klorinmannen

Peter Björk, ordförande i Nordiska vitiligoförbundet, har haft sjukdomen i cirka 20 år. Han har fläckar på så gott som hela kroppen, utom på bålen. På sina ställen är fläckarna stora medan han på andra ställen är småprickig.

– När jag rakar mig ser det ut som jag har spillt choklad runt hela munnen, säger han.

Han lider inte av sjukdomen direkt, tycker han. Möjligen kan det vara jobbigare under sommaren när den pigmenterade huden blir brunbränd. Då blir kontrasterna skarpare. Glömmer han dessutom att smörja in de vita fläckarna så bränner han sig lätt.

– När jag går på en badstrand tittar de fasiken inte på om jag är snygg, det är mina fläckar de tittar på, säger Peter med glimten i ögat.

Peter var i 30-årsåldern när han upptäckte en vit fläck, stor som en femöring, på ena armbågen. Det tog inte lång tid innan han upptäckte en liknande fläck på den andra armbågen. På vårdcentralen sa man att det var svamp. Han fick en kräm som inte hjälpte. Så småningom blev fläckarna större och fler. Men det var inte förrän flera år senare som han fick en remiss till Sophiahemmet i Stockholm, där man konstaterade att han hade vitiligo.

Skämtar om sjukdomen

Peter har lärt sig att hantera fläckarna på ett bra sätt med tiden. Han kan till och med skämta om sig själv som kamouflagemannen, klorinmannen, fläcken eller kohuden.

– Det finns ju ingen anledning att förneka att jag har vitiligo. Jag kan ju inte låtsas att det inte finns. Det beror inte på hur man har det, utan hur man tar det, säger Peter.

Efter cirka 20 år med sjukdomen har han bara sökt läkarhjälp en handfull gånger. I dag finns inget botemedel, ingen mirakelkur eller piller. Han har blivit rekommenderad att sola 3–4 gånger i veckan, för att på så sätt få igång en möjlig repigmentering.

– Jag hade ingen lust att gå och sola flera gånger i veckan. Jag har däremot testat brun utan sol och kastanjevatten. Men det blir meckigt att hålla på att smörja in sig hela tiden. Nu gör jag ingenting åt det. Skulle det finnas ett läkemedel eller annan terapiform som verkligen fungerade, så skulle jag ta det! säger Peter.

Fortfarande ganska okänt

– Jag är dock medveten om att många andra lider och verkligen mår dåligt av sjukdomen. Många behöver information, råd och stöd. Vitiligo är ju fortfarande relativt okänt. Faktiskt även för en hel del läkare. Det är därför vi har startat Nordiska Vitiligoförbundet.

Man vet inte varför vissa drabbas och andra inte. I vissa fall kan det vara ärftligt. Men så var det inte i Peters fall.

– Jag tror att stress var den stora utlösande faktorn hos mig, bland många andra faktorer. Jag skulle precis starta eget, efter att ha varit anställd, jag hade två små barn och ett trassligt äktenskap.

I dag arbetar Peter som mental coach och träffar folk dagligen med diverse åkommor, såväl fysiska som psykiska. Han använder sig ofta av meditation/avslappning och hjärtfokusering på sina klienter. Det är något som han använder även på sig själv.

– Jag mediterar så gott som dagligen, säger han. Det är ett bra sätt att stabilisera kroppen och handskas med de problem man kan tänkas ha.

Peter har även varit allergisk mot det mesta som han själv uttrycker det. Som till exempel damm, pollen, timotej, katt och hund.

– Förut var jag tvungen att alltid bära med mig en stor necessär full med kortison, tabletter, nässpray, ögondroppar och allt som jag skulle kunna tänkas behöva mot allergin. Ett tag trodde jag att kortisonet förvärrade vitiligon.

Mediterar för att lindra

Genom mental träning har han nu ”lärt sin kropp” att hantera allergin och han behöver inte längre ta någon allergimedicin. På samma sätt försöker han att mildra sin vitiligo.

– Kan man sätta igång vitiligon, borde man ju också kunna stänga av den. Jag har bara inte hittat knappen ännu, säger han och skrattar.

I dagsläget bryr han sig inte så mycket om sina fläckar. Men när han arbetar brukar han ha långärmat och skäggstubb för att dölja så mycket som möjligt.

– En del kan tycka att det ser obehagligt ut.