Panikångest

- Det är som en katastrof. Det känns som att man ska få hjärtinfarkt, dö, svimma eller bli tokig. Men symptomen är ofarliga. Det man befarar händer inte, även om man har svårt att förstå det i situationen, säger Per Carlbring, psykolog och forskare på psykologiska institutionen vid Uppsala universitet.

Där ska man nu med tusen enkäter via posten och Aftonbladets nättidning kartlägga hur vanligt panikångest eller paniksyndrom är i Sverige

- Cirka 45 000-135 000 svenskar tros lida av det baserat på internationell statistik. Bara en fjärdedel söker hjälp, enligt studier i USA, säger han.

Förändra sina tankar

Kognitiv beteendeterapi har bäst effekt på panikångest. Med metoden lär man sig successivt förändra sina tankar och sitt beteende kring panikattackerna så att rädslan minskar. I Uppsala har man nu för första gången i världen behandlat personer med panikångest med metoden på internet i ett forskningsprojekt.

- Det är ett sätt att försöka nå de personer som kanske annars inte skulle ha sökt för det, säger Per Carlbring.

Sköldkörtelsjukdom, till exempel, kan ge liknande symptom som panikångest. Problemet är dock att många med panikångest söker fel sorts vård, anser Kerstin Hellström, legitimerad psykoterapeut och Hälsas egen psykolog.

- Man tror att man fått hjärtinfarkt och söker för kroppsliga symptom. Man har svårt att tro att det kommer inifrån, att ens egna omedvetna tankar kan ge kroppsliga reaktioner.

- Vi blir inte rädda när hjärtat slår kraftigt när vi är kära och om så bara vid blotta tanken på den man har kär. Men vi blir rädda när vi plötsligt får hjärtklappning när vi går in och handlar. Då tror vi att det är något farligt. Ändå handlar det om samma slags kraftiga känslor som kommer inifrån oss själva.

En panikattack kan komma spontant i vilken situation som helst, till exempel framför TV:n. Men oftast utvecklas panikångest till agorafobi (torgskräck). Det innebär att man är rädd att få en attack när man till exempel åker buss, står i kö, handlar, kör bil eller går på banken och till slut undviker detta.

- Man känner sig "låst" och tror inte man ska få hjälp. I de svåraste fallen vågar man helt enkelt inte lämna bostaden, säger Kerstin Hellström.

Biologisk "sårbarhet"

De som drabbas av panikångest har en biologisk "sårbarhet" eller disposition att få det.

- Det är dock inte ärftligt så att man har det i vissa familjer. Svår stress är vanligen den utlösande faktorn.

Man kan ha flyttat, blivit arbetslös, skilt sig, drabbats av utmattning eller utbrändhet.

- Man har länge varit uppe i varv med ökad aktivitet i kroppen för att klara av påfrestningarna. Så får man det lite lugnare och åker kanske på semester. Men den inre kroppsaktiviteten ligger fortfarande kvar på hög nivå ett tag. Man kan få hjärtklappning och svettas. Det är som när man sprungit en mil och sedan vilar en stund.

Skillnaden nu är att man blir rädd och tror att det är något farligt. Man förstår inte orsaken. Så triggar man igång ny stress och är snart inne i en ond cirkel, menar hon.

Så förstärks ångest och oro som annars i viss grad är en normal reaktion på akut fara eller hot. Det finns inprogrammerat i våra gener sedan stenåldern för att vi snabbt ska kunna mobilisera kroppen att ta oss ur en fara genom flykt eller kamp.

- I vår tid handlar hotet mer om inre stress och panikångest som ger samma kroppsliga symptom men som i stället kan leda till rädsla med passivitet och isolering.