Läkarna missade Lucas tumör

Lucas rum är fullt med teckningar på djur. Och sängen är full av krokodiler, giraffer och lejon.

– Han älskade djur. Vart vi än gick envisades Lucas med att ta med sig en elefant som var dubbelt så stor som honom själv.

Christina skrattar.

Sonens orubbliga djurkärlek fanns alltid där.

När de var i Slottsskogen och tittade på sälar, när de gick från dagiset och Lucas jagade fåglar eller när han satt i köket och målade.

– Att han inte finns är svårt att förstå. När jag öppnar frysen kan jag hitta ett halvätet glasspaket och när jag städar hittar jag hans leksaker precis som han lämnade dem.

Något var fel

Christina säger att allt gick så fort.

I slutet av september i fjol fick Lucas ont i magen.

Hon visste direkt att något var fel – sonen var inte den som klagade.

Besöken började på AxessAkuten i centrala Göteborg och fortsatte på Drottning Silvias Barnsjukhus.

De första diagnoserna var förstoppning.

– Jag tvingades ge Lucas lavemang trots att det kändes fel. Han sa att han inte ville för det gjorde så ont.

Christina tystnar.

Blev sämre

Hon berättar att läkarna gjorde en vanlig röntgen på Lucas fem gånger utan att upptäcka något.

Fem gånger.

Men sonen blev bara sämre.

– Efter tre veckor sa en läkare i öppenvården till sjukhuset att ta fallet på allvar.

Och först då kom den rätta diagnosen: Lucas hade en nio centimeter stor tumör vid kroppspulsådern.

Har anmält sjukhusen

Christina säger att hon känner sig uppgiven och besviken.

På läkarna, på sjukvården, på orättvisan att ha älskat en liten kille i fyra år och sedan bara kunna se på när han gråter av smärta.

– Lucas frågade mig varför han måste ha så ont, han var ju bara fyra år. Vad svarar man på det?

Till sist orkade inte Lucas kropp kämpa mer.

Efter nästan ett halvår på sjukhus tillbringade Lucas sina sista tio dagar hemma.

Där avled han den 24 mars i sin mammas famn.

Efter sonens död har Christina anmält Drottning Silvias Barnsjukhus till ansvarsnämnden. Och de har även anmält sig själva till Socialstyrelsen enligt Lex Maria.

Andra ska slippa lida

– Jag får aldrig tillbaka min son. Men jag hoppas att min anmälan gör att andra barn slipper lida lika mycket som Lucas.