”Jag fick svininfluensa när Vincent skulle födas”

Jenny Thörnqvist vilar ut i soffan hemma hos mamma Birgitha i Grums. I knäet ligger en sovande Vincent, nöjd och belåten efter ett riktigt skrovmål. En mer välmående bebis är svårt att tänka sig. Matlusten är god, kinderna runda och håret på hjässan tjockt och charmigt spretigt.

Men så fridfull och harmonisk var inte graviditeten och förlossningen. Den senaste månaden har varit minst sagt omtumlande.

Huvudvärk och feber

Det var den 17 juli som en höggravid Jenny började känna symtomen komma smygande.

– Jag hade huvudvärk och feber och tänkte att det var ytterligare en förkylning. Jag hade redan varit förkyld två gånger tidigare under graviditeten.

Jennys lillebror Fredrik, 26, var sjuk i samma symtom, så det var inget konstigt, tyckte hon.

Hon tog värktabletter men de hjälpte varken mot huvudvärken eller mot febern. Dessutom hade Jenny också smärtor i ryggen och en känsla av att det högg till lite när hon andades.

– Jag blev orolig över att det kunde ha något med barnet att göra och ringde därför sjukvårdsrådgivningen, säger Jenny.

Eftersom hon var höggravid ville de att hon skulle åka in till akuten i Karlstad för undersökning, bland annat för att kolla att barnet fick tillräckligt med syre.

Prover togs men svaren dröjde. Kvällen hann bli till natt innan vårdpersonalen konstaterade att bebisens syresättningen var okej.

Men lika okej var inte mamman: det fanns anledning att misstänka att Jenny drabbats av den fruktade svininfluensan.

Det var ett besked som varken Jenny eller mamma Birgitha hade väntat sig.

Ingen fara för barnet

– Jag hade inte en tanke på att det kunde vara svininfluensan, så jag blev väldigt förvånad, säger Jenny. Och när förvåningen lagt sig kom naturligtvis tankarna. Vad skulle hända nu, och hur skulle barnet påverkas?

Men hon lugnades av en saklig doktor.

– Han sa att eftersom graviditeten var så långt gången så var det ingen fara för barnet. Och att svininfluensan i förhållande till andra influensaepidemier är en snäll influensa, men att det alltid är några som råkar extra illa ut, säger Jenny.

Men hon bäddades ner i en sjukhussäng och kördes till infektionskliniken. Hon var så pass febrig och hängig att hon inte orkade protestera. Infektionskliniken låg i en annan byggnad och eftersom det spöregnade ute så kördes Jenny dit med massor av filtar över sig av två vakter med munskydd. Även personalen på infektionskliniken hade munskydd på sig. Birgitha var med och blev full i skratt mitt i all dramatik.

Tamiflu lindrade

– Det kändes nästan som om jag var följeslagare till en kändis med stort säkerhetspådrag ..., säger hon.

Provsvaren var ännu inte klara, men eftersom misstankarna att hon fått svininfluensa var så starka och eftersom Jenny var gravid ville de ge henne medicinen Tamiflu. Och hon var tvungen att ta den direkt, om den skulle få en chans att verka. Att vänta på provsvaren fanns det ingen tid till, då skulle den inte hinna göra nytta.

– Jag var först tveksam till att ta medicinen, jag visste ju inte hur den skulle påverka bebisen i magen. Men eftersom barnet var färdigutvecklat så behövde jag inte vara orolig, säger Jenny.

Medicinen verkade snabbt och redan efter ett dygn var Jenny så pigg att hon ville åka hem.

Sjukvårdspersonalen var dock tveksam, men Jenny fick som hon ville. Fast under förutsättning att hon var isolerad. Eftersom hon planerat att bo hemma hos mamma Birgitha den första tiden efter barnets födelse, så bodde hon nu hos sin pappa i Slottsbron. Lillebrodern Fredrik var fortfarande sjuk och bodde där redan.

Doktorn från sjukhuset ringde efter ett par dagar och undrade hur hon mådde.

– Bra, svarade jag. Det enda var att jag fortfarande hade lite ont i halsen.

Jenny skrattar.

– Han lät lite förvånad. Och så sa han att proverna visat att det faktiskt var svininfluensa. Shit också, tänkte jag.

Fyra dagar efter att Jenny tillfrisknat föddes Vincent. Förlossningen pågick i tre dagar och avslutades med ett akut kejsarsnitt. Men trots det och trots att hans mamma bara några dagar tidigare burit på svininfluensan, mådde bebisen bra när han föddes.

– Han behövde ingen medicin. Troligen har han redan antikroppar mot viruset, säger Jenny.

Hon tittar kärleksfullt på sin nya lilla livskamrat. Alla tankar på att Vincent skulle ha tagit skada av svininfluensan eller av medicinen Tamiflu är som bortblåsta.

– Jag är så lycklig över att allt gick bra, säger Jenny.

Smittad av brodern

Hon är ganska säker på att hon blev smittad av sin bror. Men hon hade inte misstänkt att han hade svininfluensa.

– Han hade varit på festival och legat i tält i spöregn, så det var egentligen inte konstigt att han kom hem och var förkyld och fick feber, säger Jenny.

Han insjuknade tre dagar före Jenny men behövde aldrig uppsöka sjukvården.

– Det hade nog inte jag heller gjort om jag inte varit gravid. Då hade vi aldrig förstått att det var svininfluensan. Den var inte värre än vilken influensa som helst, säger Jenny.