”Hjärtinfarkten lärde mig att njuta av tillvaron”

2006 var Inga-Lill en kvinna med massor av energi. Hon bodde och arbetade heltid som lärare i Stockholm samtidigt som hon pendlade till Uppsala där hon studerade, också på heltid.

- Jag tyckte att det var kul, det kändes som att jag orkade hur mycket som helst, säger hon.

Lyckad semester

Men skolan hon arbetade på drogs med ett budgetunderskott, eleverna mådde dåligt och det var allmänt turbulent. Inga-Lill emellertid positiv och kämpade på även om hon såg fram emot sommarlovet, då hon skulle åka till Gran Canaria i tre veckor med Inger, en vännina. Semestern visade sig vara lyckad; solen sken och vattnet gnistrade. Men den sista lördagen förändras allt. Inga-Lill och Inger var ute och roade sig när Inga-Lill fick håll.

- Men jag tänkte att det skulle gå över. Dessutom skulle vi åka hem på onsdagen, så jag försökte att inte tänka på det.

Hjärtslagen plågade henne

Hållet gick tyvärr inte över. På natten tilltog smärtorna och Inga-Lill fick allt svårare att andas. Varje hjärtslag plågade henne. Efter två timmar gav hon upp och väckte Inger, som förskräckt följde henne till sjukhuset i San Agustín. Blodprover togs. Läkarna såg allvarliga ut. När de fått svaren berättade de att Inga-Lill drabbats av en hjärtinfarkt.

- Dagen därpå åkte jag in på kardiologen där de gjorde en kranskärlsröntgen. Sen fick jag ligga kvar för bevakning i tio dagar innan jag kunde åka hem. Läkarna sa sedan att det varit tur nog varit en lättare infarkt som ”löst sig själv”.

Sonen åkte ned

Familjemedlemmarna i Sverige blev naturligtvis oroade för Inga-Lill. Sonen åkte omgående ned till Spanien för att stötta sin mamma. Efter fem veckor, istället för tre, fick hon till sist åka tillbaka till Sverige. Tyvärr kvarstod många frågor och en stark ängslan hade dessutom trängt sig på hos Inga-Lill.

- När man får en hjärtinfarkt blir man livrädd. Jag visste ingenting om vad jag kunde göra; hur mycket jag kunde anstränga mig och vad jag kunde äta. Ingen berättade någonting.

Varje gång hjärtat slog fort blev hon orolig. Hon gick på kontroller på Stockholm Heart Center under ett år, men oron dröjde sig kvar. Till slut beslöt hon sig, med stöd av sina vänner, för att ta tag i saken själv och förändra sina levnadsvanor. Hon bytte jobb och började arbeta i förskolan igen, i ett lugnare tempo. Hon såg till att motionera oftare, mer regelbundet, och återupptog sitt intresse för att måla tavlor. Inga-Lill är säker på att de höga stressnivåerna låg bakom hjärtinfarkten. När kroppen sedan fick vila reagerade den.

Tacksam

- Jag har alltid haft många järn i elden och tyckt att det varit kul att jobba mycket. Men ibland måste man lyssna inåt också. Det gjorde inte jag.

Inga-Lill är paradoxalt nog tacksam över hjärtinfarkten. Den fick henne att stanna upp och komma till insikt om livets skörhet. Hon säger också att hon njuter mer av tillvaron nu, att varje dag är dyrbar.

- Jag förstår att jag inte är odödlig. Och att sjukdom kan drabba alla, även om man tror att man är lycklig och trivs med livet.