Eva vann över sin flygfobi

Första gången Eva Andersson i Västervik upptäckte att hon var flygrädd var när hon och hennes mamma Gudrun skulle åka på chartersemester till Rhodos 1980.

När Eva hade satt sig i flygplanet kände hon att hon började bli svettig och må illa.

- Jag fick en känsla av att det var så trångt och ville inte att de skulle stänga dörren till flygplanet. Jag var rädd för att jag inte skulle få någon luft. Men jag lyckades samla mig och genomföra resan.

Sedan dess har det blivit många charterresor trots cellskräcken och flygrädslan. Men vid de tillfällena har hon stärkt sig med alkohol för att kunna genomföra resorna.

Cellskräcken blev värre

För cirka tio år sedan accelererade cellskräcken. Eva fick problem med att åka hiss och kände ångest när hon vistades på små utrymmen med mycket människor.

I höstas skulle Eva åka på en tjänsteresa till Umeå. När hon insåg vilket litet plan hon skulle flyga med blev hon orolig.

Två veckor före resan hade hon sån ångest att hon knappt kunde sova på nätterna. Dagen före resan ställdes resan till Umeå in på grund av sjukdom.

- Det första jag kände var lättnad. Men samtidigt kändes det som om jag gått runt och lidit i onödan. Då bestämde jag mig för att göra något åt min fobi, säger Eva.

Första åtgärden blev att ta kontakt med psykiatrivården i Västervik. De slussade henne vidare till Psykologpraktik AB i Stockholm som är experter på flygskräck. Där fick Eva träffa Robert Lindwall som är specialist på kognitiv beteendeterapi - en metod där patienten får lära sig att hantera sin ångest genom att bryta sitt negativa tankemönster.

Fick konfrontera sin rädsla

Redan vid första mötet fick Eva konfrontera sin rädsla.

- Först satt vi och pratade. Jag fick beskriva hur jag mådde och mina reaktioner vid flygning. 20 minuter senare fick jag provsitta ett litet flygplan. Vi hade dörren öppen och Robert Lindwall som själv har flygcertifikat berättade om flygning.

Efter en stund frågade han om de skulle åka ett varv. Sedan var de uppe ytterligare tre gånger och Eva fick prova att styra tack vare dubbelkommando.

- Jag var så glad över att kunna hantera situationen och kände mig så lättad. Jag fick luft trots att jag befann mig i ett litet flygplan.

I början av april var det dags att träffas igen. Då kände Eva ingen som helst flygskräck och var uppe och flög i över en timma. Nu känner hon sig stark nog att flyga på egen hand.

- Jag känner mig befriad och vet att det här kommer att gå bra, säger hon.