Lasse, 75: Jag blir kastrerad av medicinerna

Viktigast att vara tillsammans Lasse Söderholm har förlorat sexlusten av hormonbehandlingarna. Men det känns oväsentligt. Det viktiga är att han och hustrun Berit, 77, får fler år ihop.
Viktigast att vara tillsammans Lasse Söderholm har förlorat sexlusten av hormonbehandlingarna. Men det känns oväsentligt. Det viktiga är att han och hustrun Berit, 77, får fler år ihop.
HÄLSA

Kastreringen förändrade hans kropp.

– Jag känner inte igen mig i spegeln längre, säger Lasse Söderholm, 75.

– Jag har fått bröst och blivit feminiserad.

Lasse Söderholm fick prostatacancer när han var 61 år.

– När jag kissade kände jag att något låg i vägen. Jag tänkte: ”Vad sjutton, det här är inte rätt.”

Det var cancer.

Cancern gick inte att operera, tumören var för stor.

Så Lasse strålades. Men strålningen förstörde hans förmåga att kissa.

”Jag kommer att dö”

Denna biverkning kom efter många år.

– Jag känner att jag blir kissnödig, men det är totalt stopp, berättar han.

Därför måste han använda engångskateter varje gång han ska gå på toaletten. Det är ett plaströr som han sticker in i urinledaren.

Tack vare den slipper han påse på magen.

– De här engångskatet­rarna är kanonbra.

Två år efter diagnosen fick Lasse återfall. Psa-värdet hade stigit och cancern gick inte längre att bota.

– Jag är övertygad om att jag kommer att dö av cancern inom ett par år, säger Lasse Söderholm.

Sedan dess får han hormonbehandling.

– Jag blir kastrerad av medicinerna, säger Lasse.

Hans kropp har förändrats.

– Jag har fått mage och tuttar, säger han.

– Jag har sjunkit ihop och blivit trött. När jag ser mig i spegeln tänker jag: Vad sjutton är det där för en gubbe?

”Viktigast att leva”

Den sexuella lusten har också påverkats.

– Jag har blivit totalt ointresserad av tjejer. De har blivit som möbler för mig. Man ser någon som är vacker, men det väcker ingenting.

– Men jag tycker att sex är övervärderat i det här sammanhanget. Det gäller ju att hålla sig vid liv.

Lasse Söderholm är gift med Berit, 77, sedan 51 år tillbaka. De har tre vuxna barn, många barnbarn och bor i Farsta i södra Stockholm.

Så har han sin bästa kompis – Josze, 11 – en ungersk vallhund.

– Det är världens bästa cancermedicin – att ha en hund, säger han.

Snickrar sin egen kista

Lasse Söderholm är ordförande i Prostatabröderna i Stockholm. Det är en patientförening som strider för screening för män över 50.

– Om screening hade funnits kanske jag hade sluppit att få dödlig cancer, säger han.

Lasse ska snart snickra sin egen kista.

– Det är en förberedelse inför döden, säger han.

– Jag är inte rädd för döden. Men jag är naturligtvis ledsen att jag ska kola snart.

Lasse Söderholm

Läs mer

Tidigare artiklar i serien

Mary Mårtensson