”Läkarmissen blir min död”

Peter fick diagnosen för sent – nu är hans prostatacancer obotlig

HÄLSA

Linköping

Läkaren nonchalerade hans symptom.

När Peter Gustafsson, 49, fick diagnosen prostatacancer var det för sent.

Cancern går inte att bota.

CANCERN HAR SPRIDIT SIG – Jag känner mig inte färdig med livet än, säger Peter Gustafsson, 49. Hans cancer går inte att bota. Den har spridit sig till skelettet. Peter får en injektion med GnRH-analoger av sjuksköterskan Marianne Jern på urologen på Universitetssjukhuset i Linköping.
Foto: MATS STRAND
CANCERN HAR SPRIDIT SIG – Jag känner mig inte färdig med livet än, säger Peter Gustafsson, 49. Hans cancer går inte att bota. Den har spridit sig till skelettet. Peter får en injektion med GnRH-analoger av sjuksköterskan Marianne Jern på urologen på Universitetssjukhuset i Linköping.

Peter Gustafsson var bara 40 år när han fick urinträngningar.

– Jag fick gå och kissa mellan 30 och 40 gånger per dygn, berättar han.

Men läkaren på vårdcentralen nonchalerade hans symptom.

– Han sade att jag hade nervösa besvär, att jag hade ett stressigt jobb.

Peter Gustafsson körde långtradare. Han fick hela tiden stanna för att gå på toaletten.

– Till slut stod jag inte ut längre.

Tio månader senare sökte han vård på nytt. Psa-värdet var då 227.

Några månader kvar att leva

Cellproverna visade att han hade avancerad prostatacancer. Cancern hade trängt igenom prostatakapseln och gick inte längre att bota.

– Läkaren sade att jag hade tre till sex månader kvar. Jag ställde in mig på att dö.

Det var i februari 2000.

Peter var 42 år och började räkna dagarna som fanns kvar att leva.

Hela familjen krisade. Hans ene son – som då var 11 år – vägrade gå till skolan.

– Han trodde att jag skulle dö när han var borta.

Så pappa Peter följde sin son till skolan och satt hos honom varje dag i fyra månader.

Blev förlamad

Peter fick svåra ryggsmärtor av sin cancer. Prostatakörteln strålades för att lindra smärtorna. Men sex månader senare hände något katastrofalt.

– Först kunde jag inte flytta fötterna, berättar Peter.

– Sedan kunde jag inte röra benen.

Peter Gustafsson blev förlamad och sitter sedan julen 2000 i rullstol.

– I dag kan jag bara röra tårna lite.

– Jag kan inte kissa heller, utan måste använda engångskateter.

Läkarna vet inte vad som orsakade förlamningen.

– Men jag tror själv att det är en nervskada av strålningen.

Peter har i dag trotsat läkarens dödsdom i sex år.

Har spridit sig till skelettet

Men dessvärre har hans tillstånd försämrats ytterligare sedan i våras. Cancern har spridit sig till skelettet. Över sommaren steg psa-värdet från 30 till 54.

– Det är en signal om att cancern blivit aktivare, säger Peter.

Han fick beskedet när Aftonbladet var med honom på sjukhuset.

Peter ser mycket nedslagen ut.

– Nu blir det ett par sömnlösa nätter, när man grunnar på vilken väg cancern ska ta. Nu är cellgifter den enda behandling som återstår.

Peter Gustafsson kan aldrig förlåta läkaren som nonchalerade hans symptom.

– Om jag hade fått rätt diagnos med en gång hade cancern gått att operera. Det säger läkarna.

– Det är jag oerhört bitter över i dag, säger Peter. Tänk om jag fått komma i tid.

– Jag är ju livrädd för att dö. Jag känner mig inte färdig med livet än.

Peter Gustafsson

Svag stråle en av varningssignalerna

Symptom på prostatacancer:

Chatta

Tidigare artiklar i serien

Läs mer

Varje år får 10 000 män beskedet att de har prostatacancer. De ställs inför sitt livs svåraste val. En operation kan rädda deras liv – eller vara helt onödig. Behandlingarna kan ha svåra biverkningar. Du kan bli impotent, steril, kissa på dig och få bröst. Här möter du Peter, 49, som fick diagnosen för sent. Aftonbladet fortsätter i dag artikelserien om prostatacancer.

Mary Mårtensson