Cancertestet visade fel

1 av 2
Eva Wiebe.
HÄLSA

Hur kunde det vara cancer? Rädd och bitter tvingades Eva Wiebe inse att cellprovet hon nyligen tagit ljög.

Hon är inte ensam. En studie visar att var fjärde drabbad av livmoderhalscancer har invaggats i falsk trygghet då provet visat fel.

Varje år tas runt 700 000 cellprover i form av en organiserad hälsokontroll för kvinnor. Tack vare de här regelbundna proverna har antalet dödsfall i livmoderhalscancer halverats sedan 1970-talet.

– Jag går varje gång det kommer en kallelse. Varför inte ta chansen att se att allt är okej? undrar Eva Wiebe, som testat sig tre–fyra gånger.

Ändå drabbas fortfarande drygt 460 kvinnor varje år. I vart tredje fall har upptäckten gjorts så sent att cancern inte går att behandla. I de flesta fall handlar det om kvinnor som av olika anledningar inte låtit testa sig. Ett välkänt problem. Att många drabbas trots att de gått på sina kontroller är däremot inte lika känt.

Proverna visade ingenting

I en studie som publicerats i Journal of the National Cancer Institute upptäcktes att hela 24 procent av dem som fått livmoderhalscancer faktiskt hade tagit cellprov, men precis som Eva Wiebe fått veta att provsvaret såg normalt ut.

– Alla tyckte det var märkligt. På Radiumhemmet gick de till och med igenom mina gamla cellprover för att se om någon missat något, men varken det senaste eller de före visade på några cellförändringar, säger hon.

Eftersom den här typen av tumörer ofta tar många år på sig att växa borde den åtminstone ha synts i det sista provet Eva Wiebe tog.

Efter bara några månader fick hon sådana smärtor och blödningar att hon knappt kunde gå.

– Det var riktigt illa. På nätterna låg jag med en värmekudde på magen, men inget hjälpte så de tog in mig på sjukhus, säger Eva Wiebe, som är reseledare och då befann sig i Grekland.

De gjorde en grundlig undersökning och satte in antibiotika.

– Cancer kunde det inte vara enligt dem. Unga tjejer får ju inte cancer, sa de och det vill man ju gärna tro när man är 26 år.

Tumör stor som en pingisboll

Antibiotikan hjälpte inte alls, så efter två smärtsamma månader satte hon sig på ett plan hem. Det blev akuten direkt. Diagnos: livmoderhalscancer av andra graden.

– Tumören var stor som en pingisboll och gick inte att operera bort.

I stället fick jag cellgifter och strålade bort tumören, säger Eva Wiebe, som nu är friskförklarad men måste gå på kontroller varje halvår.

– Just då var jag väldigt bitter, kunde inte förstå att man inte funnit något i cellprovet. Nu vet jag

att det kan hända. Jag tycker ändå det är viktigt att testa sig, men

varför inte använda mer tillförlitliga

test?

På Akademiska sjukhuset i Uppsala har man tagit fram ett nytt test som i studier visat sig betydligt mer tillförlitligt. Det visar om kvinnan bär på något av alla de HPV-virus som anses ligga bakom livmoderhalscancer.

Socialstyrelsen har dock inga

planer på nya riktlinjer, utan hän-visar till landstingen och menar att det är upp till dem att välja testmetod.

FAKTA

Alla mellan 23 och 60 kallas till cellprovtagningar

Gynekologiskt cellprov tas för att i ett tidigt skede upptäcka cellförändringar som riskerar att utvecklas till cancer.

I Sverige ska alla kvinnor i åldern 23–60 år automatiskt kallas till provtagning vart tredje eller vart femte år. Sedan provtagningen infördes har dödligheten i livmoderhalscancer mer än halverats.

Snabba fakta om HPV-virus

”Läkarna teg om att det gått så långt”

Jag flyttade och gick till en ny gynekolog för provtagning.Gynekologen hittade cellförändringar och frågade om min tidigare gynekolog inte hittat något – förändringarna var tydligen inte i första stadiet. Hon lugnade mig med att det skulle ta ett femtontal år för förändringarna att bli till cancer. Lugn – pyttsan heller! Trots att jag hann få en lindrig blödning blev operationen uppskjuten. Flera år senare fick jag reda på att det hade utvecklats till cancer. På sätt och vis var det kanske bra att läkarna inte sa det då vid operationen, för då hade det blivit krisigt för mig. Men jag känner att läkarna på ett sätt förteg att det gått så långt.

Petra

”Cancern hade spridit sig”

Min kompis fick reda på att hon hade livmoderhalscancer 2001. Några månader tidigare hade hon tagit cellprover som inte visade några cellförändringar. I stället upptäcktes det då hon var gravid och var på en rutinkontroll med ultraljud. Hon fick två alternativ: Abort eller överleva. Efter många om och men valde hon abort. I samband med denna tog man även bort hennes livmoder.

Dessvärre hade cancern redan börjat sprida sig. Trots flera operationer, cellgiftsbehandlingar och strålning lyckades cancern ta över och min kompis dog i mars 2004. Tre månader efter sin 30-årsdag.

Anna

”Syntes på röntgen”

Min mamma undersökte blodet hos en privatklinik. Ett CEA-prov tydde på att hon hade cancer i mage eller lungor så man tog även cellprov. De visade ingen förändring. Först när hon gjorde en magnetröntgen visade det sig att hon hade livmodercancer som hade hunnit sprida sig till några lymfkörtlar i bäckenet.” Ellinor

”Jag tvingades operera bort hela livmodern”

Mitt cellprov var normalt, fastän jag hade långt gången livmoderhalscancer. Jag hade bokat en tid hos en gyn-specialist för att jag hade problem med blödningar vid samlag. Hon sa att livmodertappens blodkärl kunde bli känsliga och det var nog detta som orsakade blödningarna. Sedan tog hon ett cellprov som visade att allt var normalt.

Nästa specialist sa han att han litade på sina kollegor och inte ville ta om provet. I stället gjorde han ett ultraljud som inte heller visade någonting. Jag kämpade på i ett år med blödningar och smärta. Till slut kontaktade jag min barnmorska och sa att jag ville ha en p-spruta mot menssmärtor. Hon gjorde då en gynundersökning och undrade om jag hade några problem. Hon berättade att min livmodertapp var ett stort öppet sår och att det inte såg bra ut.

Tre veckor senare fick jag veta att det var cellförändringar och ytterligare prover visade att jag råkat ut för en aggressiv cancer och tvingades operera bort hela livmodern.

Elaine

”De knipsade av livmodertappen i onödan”

Vid provtagningen började jag att blöda. Gynekologen sa då att det KUNDE hända att mitt prov blev kontaminerat, det vill säga förstört. Efter flera veckor får jag en kallelse till gynmottagningen eftersom mitt prov visat på cellförändringar.

Jag blev nervös, vi har mycket problem med cancer i släkten. Jag påpekade att det kommit blod i provet och undrade om det inte bara var kontaminerat. Men gynekologen försäkrade mig om det var cellförändringar, varpå jag leddes in till gynstolen. Där knipsades en bit av min livmodertapp bort med laser och jag fick en blöja. Tack o hej.

När jag inte hörde något på flera veckor blev jag mer nervös och ringde till sist läkaren som avfärdade mig med: Jaså, det där.Det var inget fel på dig. Ditt prov var förmodligen kontaminerat.

Så jag hade alltså oroat mig i månader och blivit knipsad helt i onödan. Behöver jag svara på om jag gick på den senaste undersökningen?

Hanna

"Jag kommer aldrig att kunna få barn"

Mitt cellprov såg bra ut. En månad senare fick jag smärtor och blödningar. Gynekologen trodde jag hade en infektion och skrev ut penicillin. Det hjälpte inte. Åkte till akuten två gånger men fick nu höra att det var en inflammation som skulle läka ut av sig själv.

Under julhelgen hade jag så ont att jag skrek vid varje toabesök och blödningar kom allt oftare. Först efter ett tredje besök på akuten fick jag diagnosen: Liv-moderhalscancer stadie 2b. Nu är jag cancerfri men kommer aldrig kunna få barn och min kropp är på många sätt förstörd.

Johanna