”Nu vågar jag åka hiss igen”

HÄLSA

Du är skräckslagen. Hjärtat bultar. Du tror att du ska kvävas.

Klaustrofobi eller cellskräck är ett stort handikapp för den som drabbas.

Men det finns botemedel.

Madeleine Förberg, 20, blev hjälpt på bara tre timmar.

Fri från fobin Att åka hiss var tidigare en omöjlighet för Madeleine Förberg som led av klaustrofobi. Efter tre timmars kognitiv beteendeterapi lärde hon sig att handskas med sin fobi och ett halvår senare hade hon helt tagit kontrollen över rädslan.
Foto: MAGNUS WENNMAN
Fri från fobin Att åka hiss var tidigare en omöjlighet för Madeleine Förberg som led av klaustrofobi. Efter tre timmars kognitiv beteendeterapi lärde hon sig att handskas med sin fobi och ett halvår senare hade hon helt tagit kontrollen över rädslan.

På tre timmar blev Madeleine Förberg, 20, nästan fri från sin klaustrofobi – trots att tåget hon tränade att åka i fick stopp i en tunnel.

– Jag var skräckslagen, men upptäckte då att det inte var farligt. Efteråt åkte jag hiss direkt. Det var ingenting, tyckte jag då, berättar hon.

Madeleine fick hjälp att komma över sin klaustrofobi med kognitiv beteendeterapi. Hon har lärt sig ifrågasätta sina tankar hur verkligt det är att något farligt ska hända och att successivt utsätta sig för det hon är rädd för.

– Sök hjälp, ju förr desto bättre. Annars kan rädslan bli en vana som det blir svårare att bli av med, säger hon.

Började i mellanstadiet

Hennes klaustrofobi började i mellanstadiet då hon flyttat till ett annat område och bytt skola. Hon vet inte om det hade något samband.

– Jag märkte att jag blev nervös, bet på naglarna, fick hjärtklappning och ont i magen varje gång jag skulle åka hiss eller tunnelbana. Det var så obehagligt att jag undvek det.

Hon kunde inte heller gå på bio eller på offentlig toalett.

– Jag kände mig instängd och var rädd för vad som skulle hända om jag inte kunde ta mig därifrån. Jag hade svårt att vara i ett rum med människor jag inte kände. Jag kollade alltid att dörren var olåst eller såg till att den stod öppen.

Madeleine förstod att hon måste göra något åt sin rädsla. Hon var då 15 år.

Hon gick till skolkuratorn som då just hade hört talas om ett projekt med behandling med kognitiv beteendeterapi mot fobier. Madeleine kom med. Efter bara tre timmars behandling klarade hon att åka tunnelbana, åka hiss och gå på toalett på varuhus.

Hon fick först träna på att gå på perrongen i tunnelbanan. Därefter att åka en station några gånger. Hennes terapeut Kerstin Hellström var med hela tiden. Först satt de bredvid varandra, sedan en bit ifrån med ögonkontakt och därefter i olika vagnar.

Stannade i tunneln

– En gång stannade tåget i tunneln. Det blev kolsvart. Jag fick panik och rusade fram till Kerstin. När vi kunde stiga av upptäckte jag att det inte varit farligt. Jag hade inte dött.

Efteråt åkte Madeleine hiss och gick på toaletten på ett varuhus utan större problem.

– Jag blev inte botad direkt, men jag klarade sedan av att träna själv och hade även kontakt med terapeut emellanåt. Efter ett halvår hade jag lärt mig att helt ha kontroll över rädslan.

Vad är klaustrofobi?

Ann-Cathrine Björnör Carlsson