Marita, 53: Jag gjorde verklighet av min dröm

HÄLSA

Efter 30 år inom barnomsorgen fick Marita, 53, livets stora nytändning.

En inre röst uppmanade henne att förverkliga sin barndomsdröm. Hon sa upp sig och var redo att börja ett nytt liv.

Marita sa upp sig och började med konsthantverk.
Foto: Kristina Bengtsson
Marita sa upp sig och började med konsthantverk.

En liten svart skylt visar vägen till Marita Fors nya liv. Ett par kilometer utanför Höllviken, i Räng, ligger numera hennes ateljé. Efter 30 år inom barnomsorgen med stress, fasta arbetstider och outlöst kreativitet fick hon nog.

– Det var en känsla som bara flög i mig. Nu är det dags, nu eller aldrig, säger Marita.

Hon satt inne hos chefen när hon plötsligt hörde sig själv be om en uppsägningsblankett - drömmen att få driva vidare arvet efter morfars och moderns arbete med konsthantverk skulle äntligen få gå i uppfyllelse.

Fadern blev svårt sjuk

– Min far blev allvarligt sjuk, så jag bestämde mig för att ta hand om honom först och främst. Det var då det skapades en chans att förändra min livsstil.

Att fadern blev sjuk fick henne att inse att livet måste tas vara på och drömmar infrias.

När hon hade slutat jobba inom barnomsorgen växte tankarna kring vad hon ville skapa och hur det skulle gå till långsamt fram. Sedan några år tillbaka hade hon dekorerat lampetter, skåp och skrin med originalmönster från sekelskiftet, ritade av hennes morfar. Då hade hon belägrat sig i utflugna dottern Jennys gamla flickrum. Men efterhand som folk fick upp ögonen för hennes arbete och beställningarna droppade in, trodde Marita allt mer på idén om att driva det som ett litet företag.

Självkänslan

– Jag har aldrig fått så mycket beröm för något annat jag gjort. Självkänslan stärktes hela tiden och när jag väl hade bestämt mig var jag inte alls rädd för att misslyckas.

Tillsammans med sin man Göran hyr hon i dag en del i Fridhems gård, och Maritas allmogemönster har fått en fast plats.

– Det är så lugnt och fridfullt här ute. Jag är inte trött längre, jag har fått orken tillbaka och jag känner mig så lugn och avstressad.

Till andra som funderar på att förverkliga en livsdröm har Marita bara ett råd att ge:

– Våga!

Anna Bengtsson