Sture, 52: Min ungdom gick helt förlorad på grund av ångesten

HÄLSA

Sture Nilsson, 52, fick social fobi när han gick i åttan.

Det har präglat hela hans vuxna liv.

I dag ser han lite ljusare på tillvaron tack vare en ny behandling.

HOTFULLA SITUATIONER. Den sociala fobin har begränsat Sture Nilssons liv på många sätt.
Foto: Börje Thuresson
HOTFULLA SITUATIONER. Den sociala fobin har begränsat Sture Nilssons liv på många sätt.

– Ångesten är inte lika stark. Jag kan gå in på Ica och stå i kö på posten om det inte är för mycket folk. Det var omöjligt tidigare. Jag försöker också själv att i små doser utsätta mig för situationer som jag annars helst undviker, säger han.

Allt som Sture helst velat göra i livet har han inte klarat. Det är en stor sorg. Livet hade sett helt annorlunda ut om han tidigt kunnat få hjälp, menar han.

– Jag ansågs bara vara extremt blyg. Det stora problemet är att personer med social fobi inte söker hjälp. Man bär på en stor, svart hemlighet som man inte vill avslöja – rädd för att bli förlöjligad och skrattad åt. Men det borde vara lika naturligt att tala om som astma eller allergi.

Drack alkohol för att våga

Sture började få ångest i åttan.

– Jag blev tyst och tillbakadragen. Betygen rasade. Jag kunde inte gå på kurser i språk eller schack, som jag önskat. För att våga gå på dans drack jag alkohol.

När det var prov i skolan låste sig hjärnan. Sture fick inte fram svaren, rädd att bli bedömd, trots att han annars kunde dem. Han klarade dock ekonomisk linje och fick jobb på bank.

– Jag slutade efter tre månader för jag klarade inte att sitta med ansiktet utåt mot folk och att gå på möten.

Hans dröm var att bli ekolog och han tog 20 poäng på högskolan.

– Men jag hoppade av, för man måste hålla många föredrag.

Det är bara några exempel på hur den sociala fobin begränsat hans liv.

Önskar att unga fångas i tid

Sture fick också depressioner och problem med alkohol, som var ett sätt att dämpa ångesten.

Hans önskan är att unga med liknande problem kan fångas upp tidigt så att de får ett värdigt liv.

– Min egen ungdomstid gick helt förlorad.

Ann-Cathrine Björnör Carlsson