”Köket är vår självklara samlingsplats”

Nog är det lite Cajsa Warg över det hela, man taget vad man haver. Caroline och Fredrik behöll lite gammalt, la till lite nytt och rörde med finess ihop med lite mitt emellan. Ett lyckat recept som resulterat i att köket blivit en självklar samlingsplats i fyrtiotalsvillan.

Det är smalt, ganska trångt och alla fyra väggar har antingen fönster- eller dörröppningar. Lättmöblerat är det inte. Ändå finns här rum för vardagsmiddagar, många gäster, diskbänksmingel eller bara en tupplur i kökssoffan.

– Det viktigaste med ett kök är att det känns trivsamt och välkomnande, säger Caroline.

Renoveringsbehov

När Caroline och Fredrik köpte 40-talshuset norr om Stockholm för sex år sedan behövdes en rejäl invändig uppfräschning.

Taken var mörka, väggarna tapetserade med storblommiga mönster, golven täckta av korkmattor och heltäckningsmattor. Samma sak i köket. Men under de täckande lagren gömde sig originalparkett och fina bortglömda detaljer.

Först kastade de ut korkmattan och målade trägolvet vitt. De fortsatte med den vita färgen uppför väggarna och målade också över de mörka taken. Sist men inte minst genidraget: de tog upp två öppningar ut mot trapphuset.

Så enkelt slog de flera flugor i en smäll. Plötsligt var köket inte längre en isolerad tarm långt från sällskapsrummen och barnrummet. Nu flödar ljus och ljud fritt mellan rummen.

Två tydliga stilar

När det var dags för finliret var de helt överens om att de gamla skåpen och luckorna skulle få vara kvar. Fläkten också – den var bara för snygg för att ersättas.

– Vi ville gärna behålla den gamla stilen men behövde komplettera med lite nytt, berättar Caroline. Först målade vi vitt mellan skåpen och lådorna och satte på nya handtag i metall. När vi fixade ny diskbänk och spis valde vi att bryta helt med originalinredningen.

Resultatet blev att båda stilarna blir tydligare och samtidigt funkar bra ihop.

Precis som i övriga huset har köket sin dos av vit romantik. Matplatsen är inbäddad i ett mjukt ljus som silas genom grenverket på det stora trädet utanför. Pelargonerna står som små smycken i fönstret.

Här slår man sig gärna ner och äter och pratar.

Och trivs.

Du kan se mer av Carolines hem på hennes blogg