”Det är samma syn på kvinnor”

Så fort någon gör ett reportage om kokain får Stureplansgruppens vd Vimal Kovac pissa i motvind i tv trots att hans företag troligtvis arbetar mer mot droger än något annat. Allt medan kidsen får snorta kola i fred på toaletterna på Södermalm eller i Göteborg.

Och när tre unga män som enligt uppgift frekventerar barerna på Stureplan misstänks för att ha utnyttjat tjejer på de mest avskyvärda sätt förflyttas fokus från deras brott till ”kvinnosynen på Stureplan”. Expressen (5/5 -07), Dagens Nyheter (8/8 -07), Svenska Dagbladet (12/8 -07) och Metro (7/8 -07) har alla ”granskat” detta. Alltså kvinnosynen hos tusentals olika personer, från alla möjliga bakgrunder, som besöker områdets nattklubbar.

Det gör man i stället för att granska grundproblemet: att män – vare sig de bor i Borås, Umeå eller Stockholm – anser att de har rätt att förgripa sig på kvinnor. Att de anser att tjejer som tidigare har haft sex med våldsinslag får räkna med att få en fjärrkontroll uppkörd i sig. Att det verkar som om väldigt många män måste ha ett skriftligt ”nej” innan de förstår att det inte är fritt fram att stoppa in den i en packad tonårstjej.

Där är problemen. Men nu försvinner de från debatten i en salig häxblandning av reportage om bakåtslickat hår, helrör, brats och villiga småtjejer som sägs stå på kö för att gå sängvägen in i något slags hemlig sekt som media fått för sig existerar.

Begreppet ”Stureplan” har blivit så laddat att det används som skällsord.

I veckan intervjuade jag centerpartisten Frederick Federley. Efter att någon kvällstidning försökt förlöjliga­ honom genom att ge honom och hans vänner etiketten ”Stureplanscentern” startade han en hyfsat oseriös gruppering under samma namn.

– Vi har väl en 30–40 medlemmar. Ändå är vi ju typ­ ­Sveriges mest kända lokalförening, skrattade han.

När den före detta nattklubbschefen Monica Jonsson i Expressen försöker försvara sina våldtäktsmisstänka bekanta tänkte jag efter att ha läst artikeln ungefär: ”Så modigt av henne att gå ut och försvara dessa killar med så uppenbart skev människosyn.”

Men sen kom jag på att Monica Jonsson säkert inte tycker att det som killarna gjort var särskilt allvarligt. Och då blir det ju lättare.

Väldigt många verkar hålla med Monica. Det är bara att gå in på forum som Flash­back och i bloggosfären där man kan läsa hur unga män frossar i teorier om hur det kan ha gått till de där kvällarna (om de inte diskuterar brats, alltså). Sa hon verkligen nej ordentligt? Har hon haft våldssex tidigare? Hur kan vi vara säkra på att hon egentligen inte ville?

Ungefär som diskussionen verkar gå i landets domstolar, med andra ord.

Än en gång, där har vi problemet.

Tidningarna skjuter på fel mål. Skuldbelägger fel part. Tjejer våldtas ju överallt – inte bara på Stureplan. Men det gör det?lättare för alla som står utanför denna extremt lilla värld att avfärda­ våldtäkterna som ett?problem bland osnutna brats med skev kvinnosyn i stället för att se våld mot kvinnor som det samhällsproblem det egentligen är.?

Precis som att vi förflyttar problemet med att väldigt många unga tar droger till att det bara är de som hänger på Stureplan som gör det.

Att kvinnosynen skulle vara sämre på Sturegatan i Stockholm än på Storgatan i Ängelholm köper jag inte. Kvinnoföraktet i vårt land känner?knappast till några gränser.