Därför stirrar Holmes ner i marken
Det röda håret är kvar och James Holmes satt mest och stirrade ner i marken under rättegången.
– Sanningen har gått upp för honom. Han vet ju nu att han inte kommer undan, säger Ulf Åsgård, psykiater och expert på gärningsmannaprofiler.
Holmes ger ett intryck av sorgsenhet, menar Åsgård som sett stillbilder från rättegången.
– Uppvaknandet om att ens eget liv är förstört är ingen höjdare, säger han.
Det är vanligt att den insikten kommer i samband med att gärningsmannen träffar förhörsledare som är vänliga och förstående, enligt Åsgård.
Flackar med blicken
– Då får man något som man uppenbarligen inte har haft, trygghet och en känsla av tillit. När någon snäll sheriff upplyser en om att 12 personer har dött går det plötsligt upp ett ljus som i första hand handlar om det egna ödet.
Holmes, som riskerar dödsstraff, flackade med blicken under rättegången och tittade ofta ner i marken, bort från domaren.
– Det kan tyda på att han mediterar sig bort från verkligheten, att han kanske skäms eller bara intresserat följer med i förhandlingarna, säger Åsgård.
"Överbegåvad"
Att Holmes har kvar sin röda hårfärg tolkar Åsgård som att han anser att han gjort allting med noggrannhet och kvalitet.
– Det här är en överbegåvad kille som med sannolikhet tror sig vara bättre, större och starkare än andra och får storhetsidéer. Han har fixidéer som han vill genomföra av några skäl, spela en roll, bli sedd, säger Åsgård och nämner Anders Behring Breivik och Unabombaren Ted Kaczynski som andra exempel på överbegåvade massmördare.
– Den typen kan ibland råka väldigt illa ut i sina funderingar och hamna i såna här lägen.
