Dagens namn: Valborg
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan

Rapport från en shoppingtokig medelklass

Dagboken värdefull som samtidsdokument över konsumtionssamhället

Konsumtionskritik, både som teori och praktik, är en brinnande nödvändighet för hela planeten. Samtidigt är konsumtionskritik en lyx för de välbeställda.

Denna paradox ropar högt från varje sida av Gunillas Brodrejs småputtriga dagbok från ett år av shopstop, utan att författaren själv tycks höra det. En plågsam politisk verklighet har möjliggjort slentrian­shopping, men hennes rapport har självpinans perspektiv; att inte ens få köpa när det är rea på rean.

Brodrej ska bryta sitt onödiga köpmönster, och det är svårt. Nina Lekander, kollega med Brodrej på Expressens kulturredaktion, retar henne med nyinköpta chica kläder. Konstnären Marianne Lindberg De Geer, som älskar att gå i affärer, ifrågasätter henne på Twitter. Brodrej saknar det intima småpratet i provhytten med twilfitexpediten om bh-inköpet. Överallt lockar extrapriser och outlets medan nylonstrumporna maskar sig.

Brodrejs små intervjuer med folk som tänkt till över konsumtionssamhället, är för pliktskyldigt tama för att lyfta perspektivet över egen navelnivå. Som samtidsdokument är dock dagboken värdefull – en rapport från en välbeställd medelklass och dess bubbla. Den som redan har konsumerat en avundsvärd tillvaro innan ledan vid shoppingpåbuden och samvetskvalen slog till.

 

Brodrej uppfattar säkert sitt villaliv och sin konsumtion – kläder och vackra ting för att pigga upp – som högst ordinärt. Men att misslyckas nå lycka via impulsköp är för många en avundsvärd dröm, vilket gör Brodrejs projekt problematiskt. Hur ska en moral formuleras, ett samhälle organiseras, ur slutsatserna från hennes ”Rapport från ett celibat”, när massor av människor så att säga aldrig får komma till? Brodrej berör aldrig själva kärnfrågan: Hur kom det sig att vi blev shoppingtokar och vad ska vi göra åt det?

Förr var en kändis en kändis, men i dag är vimmelbilderna på kändisar ett slags reklamtexter fulla med maniska uppräkningar av designers. Det fanns en tid då alla kvinnor inte visste att de skulle dö för ett par skor eller en väska, då shopping inte konstituerade kvinnlig identitet. Det fanns en tid då vi inte uppmanades tanka identitet ur olivoljemärke, vinsort eller dagens outfit. Idealet att riva ut fungerande vitvaror för att åstadkomma ett drömkök beror inte på att människor hux flux blev idioter, utan är en följd av politiska beslut.

Det finns ett uppenbart samband mellan mediernas symbios med annonsmarknaden, den ohejdade framväxten av gallerior, shopping som hobby och larmrapporterna kring senildementa som förvirrade irrar i nedbajsade korridorer.

Den gemensamma välfärden – vård, skola, omsorg, kultur, infrastruktur – har utarmats i takt med konsumtionshysterin. Att den välbeställda medelklassen ens ifrågasätter konsumtion handlar om en jättelik omfördelning av just konsumtion, från offentliga tjänster till deras privata fickor.

Det offentliga har förlorat cirka 130 miljarder i skattesänkningar sedan regeringen Reinfeldt tillträdde. Vi skulle haft välfärd för 400 miljarder mer om skatteuttaget var som på 80-talet. Nu shoppar skattesänkningarnas vinnare i stället för pengarna, klagar på den undermåliga offentliga sektorn och är snart mogna för enbart privata försäkringar medan förlorarna sjunker ur sikte.

 

På grund av inställsamhet och rädsla för den vältaliga medelklassen vågar inte socialdemokraterna höja skatten för fler än de som tjänar 60 000 i månaden, det vill säga, två procent av befolkningen. Livsstilsreklamens köpanrop via allt fler försåtliga kanaler har inte bara förvridit huvudet på den vanliga konsumenten som belånat sig över denna kroppsdel. Den så kallade mittenpolitiken skyddar och värnar de som tjänar 40 000 i månaden, nio procent av befolkningen. De behandlas som vore de vanliga medelinkomsttagare, trots att median­inkomsten i Sverige endast är omkring 23 000 kronor i månaden.

Det självklara som Gunilla Brodrej aldrig nuddar vid, är att shopstop inte ska vara ett personligt val för de välbeställda utan en tvingande nödvändighet. En effekt av det mest förbjudna: progressiva skattehöjningar.

Senaste TV-klippen