–?Det här är kanske inte vad jag förväntat mig, säger Johanna Ziedén, 27.
– Nej, det är mycket stillsammare än det partaj jag hade befarat, säger hennes syster Rebecca, 28.
Malmötjejerna fick en vecka till klassiska charterhögkvarteret Vista Sol i Magaluf i julklapp av sina föräldrar. På just den här resan firade Spies 50-årsjubileum – bland annat med en nostalgisk och hejdundrande grisfest, 1970- och 80-talens succé. Trots att många inte ens kom ihåg vad de då varit med om.
–?Alla detaljer vill man ju inte prata högt om, skämtar mamma Helén Ziedén.
Vi anländer till Palma med flera hundra danskar.
En spansk kastanjettorkester möter på hotelltrappan. Foajén är dekorerad med ballonger, skyltar och bilder från Spies glansdagar.
Reseledarna, handplockade och utvalda för det här hedersuppdraget, är skrudade i tidsenliga uniformer. De allra flesta resenärerna är här på ”Mallis” för femtioelfte gången – precis som Spies. Ändå är det förväntan i luften.
Det stora retrokalaset börjar med ett BBQ-party, en gigantisk grillfest vid poolen på hotell Vista Sol i Magaluf.
Till tuggor av grillad kyckling och fläskkotlett blir plötsligt långborden till ett gungande hav. Det sker när Bjørn Tidmand uppenbarar sig med sin gitarr och sin repertoar av danska slagdängor.
–?Åhh?… Bjørn?… du känner väl Bjørn? undrar en dansk dam saligt där vi krockar vid efterrättsbuffén.
–?Visst, självklart!
Jag har läst min fusklapp och drar till med:
– ”Brænd mine breve”, ”Nu tar jeg til Dublin”, ”Du skal ikke gi’ mig roser”, ”Paloma Blanca” och ”Lille sommerfugl”!
De här titlarna har gjort Bjørn Tidmand till Danmarks allra populäraste schlagersångare och min kvinnliga bordsgranne låter sig imponeras innan hon flyter ut på en sangriavåg i allsångshavet.
Så här fortsätter kvällen fram till midnatt – med gemyt, vänlighet och breda leenden.
Två dagar senare är det dags för resans höjdpunkt: retrogrisfest på herrgården Es Moli d’es Comte en kvarts bussresa från Magaluf.
Nu är det slut på pool-bingo, melodikryss och allsång. Nu är det allvar. Ett slags VM i sangria – trodde vi?…
–?Det är 37:e gången jag är på Mallorca. Bättre ö finns inte. Och det finns inte trevligare ressällskap heller än de här människorna som ställer upp på den här festen. Jag var med förra sommaren då det också ordnades grisfest, säger Leif Steinmeier som är här med fru Yrsa från Fredriksværk på Nordsjälland.
Med början på 1960-talet var grisfesterna en institution i charterorterna på Kanarieöarna, Mallorca och längs spanska Solkusten. Sedan dog konceptet med helstekt spädgris, uselt rödvin och taffliga flamencodansare.
Den här kvällen serveras vi spädgris och kyckling. Men det är rätt sparsamt med rödtjutet och stämningen stiger inte riktigt förrän Bjørn Tidmand stiger in i handlingen igen.
Väninnorna Hanne Rosing och Ruth Andersen dansar hejvilt framme vid scenen när den svenska kvartetten Four Flavors drar en rad popklassiker.
Systrarna Johanna och Rebecca uppvaktas flitigt av grånade, men dansanta kavaljerer och mamma Helén rockar också loss framför scenen.
– Det här var roligare än jag hade trott, även om det kan bli för mycket nostalgi under en vecka, säger Johanna Ziedén.
Mamma Helén har en helt annan sammanfattning av programmet hittills:
– Nu är det lugnt, städat och trevligt. På förra retrofesten handlade det om en gris?… och 200 fyllesvin, säger hon med glimten i ögat. ![]()
Jag var med förra sommaren då det också ordnades grisfest