Dagens namn: Inga, Ingalill
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / iPad Original

Drömfinal

Anrell: VM-final mot alla arvfienders moder – igen

BRATISLAVA. Dagens ämnen är mycket enkla att välja:

Bragden.

Och Drömfinalen.

Vilken underbar söndag det här blir med Tre Kronor i VM-final mot alla arvfienders moder Finland igen.

Vi börjar med Bragden. Herregud, det här börjar lika likna Miracle on Ice.

Ett gäng knappt flygfärdiga fjortisar från Sverige kör över Tjeckien och får Jaromir Jagr, 39, att se ut exakt som en 39-åring.

Jag tycker att matchen mot Tjeckien var en klassisk bragd. Med åtta spelare födda på 90-talet och med åldermannen Patrik Berglund, född 1988, i spetsen är det ingen tvekan om att de spelar framtidens hockey.

Varför? För att den kombinerar taktiskt smarthet, med en offensiv kärlek till hockeyn.

Matchen var förannonserad som Sverige mot Jaromir Jagr i allmänhet och Viktor Fasth mot Jagr i synnerhet.

Det blev det inte.

Tre Kronor lyckades på ett alldeles sensationellt sätt kväva Jagr och hans vapendragare Tomas Plekanek så att de under 60 minuter inte klarade av att leverera ett enda anständigt målskott.

En taktisk triumf signerad Mårts.

Det var häpnadsväckande.

Det var en taktisk triumf, signerad Pär Mårts.

Uppgiften var annars inte helt enkel, med tanke på att Tjeckien var hemmalag och kunde välja mot vilka Jagr skulle matchas. De gjorde sina försök; Sveriges höga press gjorde att Jagr misslyckades i de första bytena mot Patrik Berglunds femma och då bytte de mot Marcus Krügers.

Det gick lite bättre, och de skapade några halvchanser. Men sen hade även den femman ändrat i positionerna och lyckades stoppa anfallen högt uppe i banan så att inte Jagr kunde vara puckförare in i zonen. Och inne i anfallszon hittade han sen inga ytor att briljera på.

Tvärtom; Jagr fick mest koncentrera sig på försvarsspel medan Berglund - herregud vilken härförare han är i sin lågmälda elegans – och de andra gick till anfall. Jag tyckte att det var särskilt roligt att en ny spelare klev fram i går.

Mikael Backlund gjorde ett fantastiskt mål där han pricksköt från kanten i bortre krysset. Världsklass.

Backlund är center men har spelat på kanten här. Han är så där skönt svenskt ödmjuk när han pratar om det efteråt.

–Jag kanske slår bort en del passar, sa han.

Jo tack, han har ju gjort det. Bland annat en som gav mål bakåt i kvartsfinalen. Men nu vågar han mer och valdes till bästa svensk efter målet och en fin assist till Jimmie Ericssons 3–1.

Sverige spelar framtidens hockey

Jag gillar just det där; en kille som får en otacksam roll, accepterar den, tar motgångarna, jobbar på - och får framgång.

–I´ve been shooting a lot of shitpassas this season, sa han till en utländsk journalist men avbröts.

–Bra Mickis, skrek Mattias Tedenby och slog honom brutalhårt i ryggen i pressfållan efter matchen.

Jag håller med. Bra Mickis. Mycket, mycket bra.

Sverige spelar framtidens hockey.

Vi har ett slags kollektiv flodvåg att framtida storstjärnor. Mot det står ett Finland som har en stjärna. Framtidens superstjärna Mikael Granlund. Sverige har en våg. Finland har en vågtopp: en ny Koivu, en ny Foppa,  vad ni vill.

Granlund, med sin rosiga kinder, är bara 19 år och i går blev han historisk genom att göra sitt sanslösa mål där han la upp pucken på bladet och vispade in den från bakom mål.

Sådant som Omark gör. Sånt som dårar gör. Sånt som 19-åringar gör och de gör det definitivt i en VM-semifinal. Och särskilt om det är mot ett Ryssland med Ovechkin och Kovalchuk.

Finland är ohyggligt motiverade

Vi må ha Berglund, Tedenby och Backlund i det svenska laget men finändarna har Granlund och så här långt är han VM:s artist och en man att behandla med samma strama metoder som Jagr togs om hand med i går.

Passningen till Immonens 2–0 i går var ett mästararbete. Det framstå nästan som ett underbetyg till scoutingen att Granlund bara gick som nummer nio

i första rundan i draften. Kul för Minnesota – trist för de andra som hade chansen.

Drömfinal, alltså.

Finnkamp. Finnkramp.

Jag har sett några sådana. Globen 1995, Finland vann. Zürich 1998, Sverige vann. Och OS i Turin 2006, som blev en av de mest dramatiska finaler som spelats. Sverige leder stort i statistiken men det betyder naturligtvis ingenting i morgon. Det finska laget är ohyggligt motiverade eftersom de vet att landet bara har ett enda VM-guld och en vinst här skulle innebära ära och odödlighet.

Problemet för finländarna är bara att det här unga svenska laget har exakt samma inställning och motivation.

Inget av de här lagen kommer att vika ner sig. Det kommer att bli en klassisk finnkamp.

För övrigt anser jag att Finland borde vinna schlager-EM i kväll. Det är den enda låten som inte låter som kopior av resten.


FAKTA/FEM KLASSISKA MÖTEN MED FINLAND


2006 OS-finalen. Resultat: 3–2

De tre giganternas avgörande. Forsberg droppar till Sundin som släpper till Lidström som sätter 3–2 i krysset. Och efter att Henrik Lundqvist stått emot en finsk anstormning i slutet kunde Sverige ta sitt andra OS-guld.

2003: VM-kvartsfinal. Resultat 6–5

Sverige var utskåpade och låg under med 5–1. Sen startade hockeyhistoriens galnaste vändning med Peter Forsbergs drömmål och Mats Sundins helt galna ögon.

1998 VM-finalen: Resultat: 1-0

Sverige var revanschsuget efter OS-missen och till VM kom både Peter Forsberg och Mats Sundin. Men trots att finalen var ett dubbelmöte föll bara ett mål – Johan Tornbergs slagskott från blålinjen. 

1998: OS-kvartsfinal: Resultat 1-2

Första OS-turneringen med alla NHL-proffs och Sverige var regerande mästare. Men i kvartsfinalen var det Finlands superstjärna Temmu Selänne som avgjorde med två mål i tredjeperioden.

1995 VM-final: Resultat 1–4

Sverige stod som arrangör för VM och med kampsånger som ”Den glider in” tog sig laget hela vägen till final mot Finland. Där blev dock ende svenske vinnaren Curt Lindström som coachade de finska lejonen.

Lasse Anrell
SENASTE NYTT

Visa fler