Knäckt av rekordtorkan

Här tvingas fårbonden Brad rea bort sina djur

1 av 4 | Foto: BjÖRN LINDAHL
tar farväl Fårfarmaren Brad Carter tittar till sina djur innan de auktioneras bort.
NYHETER

Långtradaren hade fåren lastade i fyra våningar på släpet. När Shaun McHugh hade backat in till lastbryggan öppnade han baklämmen och släppte in hundarna.

De skuttade över fårens ryggar, föll ner på golvet när fåren trängde ihop sig, vände och jagade ut dem.

De skuttade ner för lastbryggan och Shaun föste in dem i fållorna med aluminiumstängsel. Överallt var det får – feta, magra, klippta, oklippta, baggar och tackor.

Just dessa får, som inte var särskilt feta, men inte alarmerande magra heller, tillhörde än så länge Brad Carter från Nyngan uppe på det heta slättlandet nordväst om Narromine.

Carter hade gött dem med korn i två månader så att de inte skulle se eländiga ut.

Fårmarknaden i Narromine är en av de stora i Australien. Denna dag skulle 30?000 auktioneras bort. Köparna hade rest 30, 40, 50 mil norr och öster ifrån, där torkan inte är så svår, och säljarna kom från trakten, där torkan har hållit i sig i sex år.

Det skulle bli en ojämn kamp om priserna, särskilt för Brad Carter, som inte längre hade råd att behålla sina djur.

Shaun arbetade för mäklarfirman Elders, som Brad anlitat för att transportera fåren och sälja dem. När Shaun hade lastat av dem var hans ljusa cowboyhatt, rosa skjorta och blå jeans prickiga av fårskit som hade skvätt från släpet.

– 50 cent (cirka tre kronor) är det lägsta jag fått per får, sa han. Men de var i riktigt dåligt skick.

Så illa skulle det inte gå för Brad Carter. Någon timme efter urlastningen kom han till marknadsplatsen. Tillsammans med Shaun gick han till fållorna där hans får väntade, och männen lutade sig fram över stängslet. Brad pratade tyst och pekade på fåren, han försökte peppa Shaun inför försäljningen. Djuren var i bra skick och borde betinga ett hyggligt pris.

För Shaun och hans kolleger var det en arbetsdag som alla andra.

För köparna som gick mellan fållorna med anteckningsböcker och kritiska blickar var det en dag full av möjligheter.

För Brad var dagen det största nederlaget i hans liv.

Han var uppväxt på en farm, större delen av sitt vuxna liv hade han arbetat hos sin far och drömt om att skaffa eget.

– Jag antar att alla vill ha en egen täppa, sa han.

För tre år sedan, vid 37 års ålder, vågade han slå till. Han arrenderade en gård i närheten, väl medveten om att landet hade genomlidit tre års torka.

Därför vågade han. All erfarenhet sa att torkan snart skulle ta slut.

– Ingen kunde föreställa sig att den skulle fortsätta.

Han stod vid stängslet i sina jeans, kakiskjorta och cowboyhatt och såg ut som alla andra, han var bara en av många bönder som stod inför ruinen, men han var en av få som ville tala om det.

En bra farmare ska klara svåra tider. En bra farmare samlar i ladorna. Folk har överlevt torrperioder förr och även om denna är svårare än någon tidigare så ska det här också gå.

Sådan är attityden i ”The Outback”, Australiens vilda västern, där varje man är karl för sin gård.

Stämningen inför auktionen var förväntansfull. Kvällen innan hade ett åskväder dragit fram över trakten.

Först var det bara den vanliga, torra åskan, vars enorma blixtar lyste upp landskapet. Men sedan forsade ett varmt regn ner. Det varade någon timme.

Ingen av männen och kvinnorna som gick bland fållorna inbillade sig att det var ett bevis för att torkan var slut. Några smådammar med dricksvatten för fåren fick påfyllning. Men det var första regnet på åtta månader.

Fåren klafsade i lervälling i fållorna.

Säljarna hoppades på bättre priser, köparna på att de skulle hålla sig låga.

En auktionsförrättare klättrade tillsammans med fyra medarbetare in i den första fållan. Fåren trängde ängsligt ihop sig. Han ropade:

– I morse regnade det i Parkes! Se på framtiden med förtröstan! Nu kan ni köpa en hel del kvalitetsfår ?

? och hans röst blev som en rappare i dubbelfart, han sjöng fram buden, vad får jag, vad får jag, bättre bud, bättre bud, BÄTTRE bud, missa inte chansen, bättre bud, se på fåren, BÄTTRE bud, så välskötta ?

? och medhjälparna spanade på dem som trängdes runt stängslen och drog upp sina händer som revolvrar mot dem som bjöd – DÄR är ett bud, och DÄR ett högre ?

53 dollar (drygt 300 kronor) per får.

De gick från fålla till fålla.

46 dollar. 50.

Det var hälften, kanske en tredjedel, av vad de kostade förra året.

Brad följde auktionen på håll. Han höll sig nära sina tusen får. Mobiltelefonen ringde i hans bröstficka. Det var hans fru.

– Jag kan berätta om fem minuter, sa han.

Auktionsförrättaren kom till Brads fållor och sången började igen, högre bud, högre bud ? Brad lutade sig mot stängslet och såg på med oberörd min.

60 dollar. 62 dollar för nästa fålla. 66.

De kom till den sista. Fåren var magra och buden segade sig över 40 dollar.

En kvinna satte upp fem fingrar och auktionsförrättaren klappade ihop händerna. Taget! 45 dollar styck.

– Det var ett bra pris, viskade kvinnans man.

Telefonen ringde i Brads bröstficka igen. Han berättade för sin fru att fåren var sålda. De kunde betala en del av familjens skulder. Han stoppade ner telefonen och gick mot en liten servering som kyrkan i Narromine skötte. Han tänkte dricka en läsk och äta en smörgås.

– Nu behöver jag inte tänka på att hitta mat till djuren längre, sa han. Jag känner mig nästan lättad.

Australien plågas av den värsta torkan på tusen år. Forskare säger att det beror på klimatförändringar. Aftonbladets Peter Kadhammar och Björn Lindahl (foto) har rest genom den dammiga landsbygden där djur och människor plågas av solen. I en vecka kan du följa deras dagbok.

Peter Kadhammar