Enskilda individer kan aldrig lösa problemet

Våren 1992. Vitt Ariskt Motstånd är på allas läppar, samtidigt som Lasermannen skjuter invandrare efter invandrare.

Då åker statsminister Carl Bildt och invandrarminister Birgit Friggebo till Rinkebys Folkets Hus. Mötet med upprörda rinkebybor som vill veta vad regeringen tänker göra mot rasismen spårar snabbt ur.

–?Nu tycker jag att vi gemensamt i ­denna sal sjunger ”We shall overcome”, säger Friggan och sätter i?gång.

Våren 2009. Klimathotet är på allas läppar och utsläppen av växthusgaser stiger okontrollerat från bilar, kolkraftverk, flygplan. Då är det dags för Earth Hour.

–?På lördag släcker vi ljuset en timme i närmare 2?000 städer i över 80 länder, ­säger arrangörerna (i Sverige Världs­naturfonden) och så trycker vi alla på strömbrytarna.

Hur meningsfullt är det? Sjunker kol­dioxidutsläppen, så att jorden svalnar?

Nej. Det ger en massa människor inre tillfredsställelse. Så att de känner sig så där skönt, grönt miljömedvetna. Nästa dag gasar de till jobbet, äter en blodig biff på lunchen, och strax efter flyger de på semester runt halva jorden.

Men gubevars, de har ju släckt ljuset i en timme, så det är lugnt.

Jag tänker inte släcka en enda lampa. Även om varenda kotte på jorden satt i mörker, vägrade köra bil eller flyga, stängde av värmen, ja, om vi helt enkelt stoppade all verksamhet på hela klotet en timme på lördag. Vad skulle det innebära?

Att vi sänkte utsläppen av växthusgaser under 2009 med 0,01 procent. I själva verket blir resultatet mycket mindre nu på lördag, eftersom Earth Hour bara släcker ljuset.

Men FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon har ju gått ut och vädjat på Youtube att vi ska slå av lamporna? Det visar bara att han är extremt medietränad, möjligen av Birgit Friggebo.

Så här enkelt är det: Klimathotet är inte på skoj. Det kräver extremt snabba och omfattande åtgärder.

Som enskilda individer kan vi aldrig lösa problemet, det är alldeles för stort för det. Det enda som duger är att världens politiker beslutar om ett tufft klimatavtal i Köpenhamn i december. Sen börjar det verkligt hårda jobbet: att ­bygga om hela det moderna samhället så att det blir mer klimatvänligt.