10 procent smartare på två timmar

Jag lutar mig tillbaka i stolen. Får elektroder fastsatta i hårbotten, hörlurar i öronen, en skärm framför ögonen. Superdatorn ”Brain state” ska nu scanna av hur jag ser ut inuti hjärnan med ett snabbt test. Sedan ska datorn föreslå övningar för att maximera min potential. Det låter ju utmärkt!

Jag skärper mina sinnen till max. Första delen berör minnet. Jag ombeds att repetera ett antal siffror i snabb följd. Det går sådär – ju mer jag spänner mig, desto mer krånglar jag till det för mig. Och värre blir det: nästa prov är renodlade (dock busenkla) mattetal. Peppar, peppar går den biten riktigt bra! Fast om jag förväntar mig ett fint betyg ska jag snart bli besviken.

Träningsprogram för hjärnan

Datorn som har mätt min hjärnaktivitet är mest intresserad av hur hjärnhalvorna kommunicerar med varandra och vilken eller vilka delar som jobbar hårdast.

– Du använder den högra hjärnhalvan mer, säger Marie Forsman, som titulerar sig själv livscoach.

Hon jobbar på företaget Emir, som är det första i Sverige att använda teknologin. Marie konstaterar utifrån grafen på skärmen att jag sannolikt är en bitig typ, som inte lägger mig ner i självömkan. Det kan säkert stämma.

– Det är bra, men det vi vill göra är att balansera hjärnhalvorna mer, fortsätter hon.

Hon sätter därför igång ett ”träningsprogram”. Jag spänner mig igen, beredd på nästa utmaning. Fast allt som hörs i lurarna är ett enformigt klinkande, ungefär som när katten kliver på pianot, fast värre. Tonerna speglar mina hjärnvågor och när de ändrar sig i den riktning programmet vill, anpassar sig tonerna. Det plingar till och ”musiken” blir mer melodisk. Det fungerar enligt samma princip som klickträning med hundar, får jag lära mig.

Kan behandla depression

De enformiga ljuden gör mig sömnig. Jag tappar koncentrationen och driver bort i andra, roligare tankar. Det gör tydligen datorn lycklig, för det plingar glatt i lurarna

När vi är färdiga syns resultatet på skärmen i form av en kurva.

– Jodå, träningen har gett resultat, säger Marie.

Men hur vetenskaplig är då metoden?

Grundaren, Lee Gerdes, är en amerikansk forskare som utarbetat programmet tillsammans med en neurolog. Lee upptäckte, efter att ha testat det på sig själv och sin son, att prestationsförmågan ökade. Sedan dess har han behandlat patienter för allt från depression till ADHD.

Tekniken kallas även neurofeedback, en metod som i en studie gjord vid Imperial collage London har visat sig förbättra minnet med tio procent.

Hjärnforskare kritiska

Men många andra hjärnforskare är kritiska. Den svenske neurologen och professorn Germund Hesslow gillar inte marknadsföringen av ”superdatorn”.

– Det är en ren bluff och saknar all vetenskaplig förankring, säger han.

– Vad man mäter är oklart, men det har ingenting med hjärnforskning att göra.

Själv går jag upp från stolen och känner mig – måste jag tyvärr tillstå – lika normalbegåvad som vanligt.

Synd ...

Men det var en skön powernap, i alla fall.