ÅSIKT

Hungern möttes med kulsprutor

Carsten Palmær: En krona och 15 öre fattades när sågverksarbetarna på Seskarö tvångsköpte bröd

Några av de arbetare som deltog i Seskaröupproret som startade i dag för 100 år sedan.
Några av de arbetare som deltog i Seskaröupproret som startade i dag för 100 år sedan.Foto: NORRBOTTENS MUSEUMS BILDARKIV
KULTUR

Aftonbladet Kultur uppmärksammar under året de dramatiska händelserna 1917. Syftet är att vidga diskussionen om bakgrunden till det demokratiska genombrottet.
I dag: Hungerupproret på Seskarö.

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Var det bagare Eriksson som lyfte luren och ringde till länsman den 26 maj 1917? ­Eller var det hans dotter och hennes fästman?

Det hade ju gått rätt fredligt till hittills, trots att Seskarö i Haparanda skärgård var hårdare drabbat av livsmedelsbristen än fastlandet. Eftersom potatisen var slut sedan månader tillbaka och inga livsmedelstransporter kunde nå ön – isen varken bar eller brast – så hade sågverksarbetarna samlats i Folkets hus och beslutat att genomföra tvångsköp av bröd. De visste att det fanns gott om knäckebröd på bageriernas vindar.

Öns andre bagare, Oskar Jansson, begrep vad som var på gång. Han skickade hem personalen, for själv till fastlandet och lämnade dörren till bageriet olåst. Sågverksarbetarna la beslag på 186 tvåkilospaket med bröd och betalade med 119 kronor och 75 öre. Det var en krona och femton öre för lite (motsvarande knappt 33 kronor i dag) men bagare Jansson förklarade sig nöjd och vägrade ­göra polisanmälan.

Men bagare Eriksson – eller var det hans dotter? – ansåg att lagen var till för att följas. Sedan sågverksarbetarna brutit upp dörren till bageriet ringde han länsman och namngav 16 personer av de cirka 300 som deltagit i tvångsköpen.


På måndagen den 28 maj kommer länsmannen till ön och kallar fyra av de 16 till förhör.

Men Seskaröborna vägrar att gå med på att låta några utses till syndabockar utan hotar med att kasta länsman i sjön. De fyra gripna hjälps ut genom ett fönster och två polismän blir inlåsta i stället. Efter hot om allmän strejk på sågverken lämnar länsmannen ön.

Följande dag, tisdagen den 29 maj, kommer han tillbaka i sällskap med kronofogden och länsdetektiven. När de försöker genomföra nya förhör erbjuder sig Seskaröborna att överlämna en lista på samtliga som gjort sig skyldiga till tvångsköp – med namnen ordnade i cirkel, som ekrarna på ett hjul, för att ingen ska förefalla mer ansvarig än någon annan.

Myndighetspersonerna – som upprättat sitt högkvarter hemma hos den laglydige bagaren Eriksson – säger nej och kräver att få välja ut misstänkta och förhöra dem en och en. Seskaröborna säger ja – på villkor att inga häktningar verkställs: ”i så fall skulle man inte kunna svara för ordningen”.

I det här läget väljer kronofogden att rekvirera militär från Haparanda.


Seskarö var ett sågverkssamhälle, befolkat av nyinflyttade arbetare från Västernorrland och Finland. Det var livlig trafik i hamnen där skutor och skepp lastade virke, med tillhörande kortspel, skörlevnad och lönnkrögeri samt en solid och välorganiserad arbetarrörelse.

Där fanns, förutom fackföreningarna, bland annat Verdandilogen Havsörnen, motionsföreningen Framåt Gunga, den finska nykterhetsföreningen Valonsäde (Ljusstrimman) och IOGT-logen Öblomman där man sjöng, dansade, spelade teater och diskuterade folkrörelsernas eviga fråga: ”Om totalt rusdrycksförbud införes, vad skall då logen syssla med?”

Vid femtiden på morgonen den 30 maj anländer 50 man från Västernorrlands regemente under befäl av kapten Wenzel Falk, en populär gymnastikinstruktör från Haparanda. Något senare samlas en grupp arbetare vid Mattinlassiträsket för att förbereda ett möte i Folkets hus. Här diskuteras för första gången avväpning av soldaterna.

Vid mötet på Folkets hus dyker kronofogden och länsdetektiven upp. Styrkta av militärens närvaro upprepar de sin begäran att de misstänkta ska infinna sig för förhör. Kronofogden lovar att alla ska släppas efteråt.

Klockan tolv börjar förhören. Erikssons bageri är omringat av militär med påskruvade bajonetter.


En folkmassa på tusen personer, män, kvinnor och barn, samlas utanför bageriet. En och en går de misstänkta in till förhör. En grammofon spelar Arbetets söner om och om igen. Kapten Falk befaller att grammofonen ska stängas av. Folkmassan svarar med att sjunga Arbetets söner unisont i stället.

De förhörda släpps inte som kronofogden lovat. Två av de misstänkta förklaras häktade. Utanför växer talkören i styrka: ”Vi vill ha ut våra kamrater!”

Kronofogden går ut på trappan och svarar folkmassan: ”De få svara för sig och ni för er!”

En sten kastas mot kronofogden och träffar ett fönster.
Nu läser kronofogden högt upprorslagen och uppmanar tre gånger folkmassan att skingras. Alla lagens kriterier för att skjuta på folkmassan är således uppfyllda. Soldaterna går fram mot massan med fällda bajonetter.


Sedan går uppgifterna isär: Blir soldaterna fråntagna gevären eller lämnar de ifrån sig sina vapen frivilligt? Troligen ligger det någonting i båda de motstridande versionerna. Klart är att soldaterna avväpnas och retirerar upp till en skogsdunge. Kapten Falk avlossar sin revolver och sårar två sågverksarbetare i benet innan han flyr i hälarna på sina mannar.

Kvar i majkvällen står Seskarös arbetare med tjugofyra skarpladdade gevär och två revolvrar. Militären tar båten tillbaka till fastlandet. Sova blir det inte tal om på Seskarö. Ungdomarna dansar hela den ljusa natten i Folkets hus. Under tiden göms gevären i väggarna till nykterhetslogens nybyggnad, som anses mindre politiskt belastad än Folkets hus.

Följande dag – torsdagen den 31 maj – kommer militären tillbaka, nu med mera pålitligt manskap. Överfarten blir besvärlig – en av båtarna sätts på grund, på en annan lämnar besättningsmännen båten när de får reda på vad transporten handlar om. Men till slut har myndigheterna landsatt 500 man med kulsprutor och en kanon på Seskarö. På fjärden ligger en jagare med kanonerna riktade mot ön.


Efter tre dagars militär ockupation är det dags att stoppa undan piskan och ta fram moroten. Den populäre landshövdingen Walter Murray kommer till ön på en båt lastad med smör, kaffe, gryn, makaroner och torrmjölk.

Gevären återlämnas och de anklagade överlämnar sig till den svenska rättvisan som går sin gilla gång, från Nedertorneå häradsrätt ända upp till Högsta domstolen: Den 9 november 1918 döms ett tiotal Seskaröbor i den senare instansen till straffarbete för uppror.

Men två dagar senare abdikerar den tyske kejsaren. Nu skakar tronen även i Sverige. Högern går slutligen med på allmän rösträtt för kvinnor och män och Seskaröarbetarna benådas av Konungen. Seskarö, där befolkningen hjälpt många finnar att fly från den vita terrorn under inbördeskriget, blir under många decennier framåt känt som den röda ön i Norrbotten.

Och den laglydige bagare Eriksson? Hans bageri bojkottades av Seskaröborna så han fick flytta till Haparanda.