ÅSIKT

Skräcken – föräldrar som mördar sina barn

Kristoffer Viita ser Nicolas Cage i rollen han föddes för

Scen ur skräckkomedin ”Mom and dad”.
Scen ur skräckkomedin ”Mom and dad”.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

FILMFESTIVAL ”Det är som en fucking rockkonsert”, säger en kille till sin kompis i biofåtöljen bakom mig. Han pratar om sidosektionen Midnight madness på Toronto filmfestival. Det må krylla av Oscarsfiske och prestigeprojekt från svenskar detta år, men inget går upp emot en övertänd festivalpublik som bokstavligen skriker efter hinkar med blod.

Ryerson Theatre vid midnatt var alltså en logisk plats för skräckkomedin Mom and dad, där masshysteri bryter ut och föräldrar tappar sin beskyddarinstinkt och börjar mörda sina egna barn. Den förbittrade villapappan Brent som äntligen får utlopp för sin hunger efter barnamord är rollen Nicolas Cage föddes för.

Sverige finns också representerat i skräckfilmen The ritual, där ett gäng brittiska barndomsvänner reser till Sareks nationalpark bara för att bli människooffer för en sekt som dyrkar ett monster spunnet ur asatro.

Sidosektionens riktiga snackis är den ickeblodiga, Eminem-producerade, battlerapfilmen Bodied. Den vita collegenörden Adam vill bli battle-rappare och författar de mest homofoba, misogyna och rasistiska dissarna för att nå maximalt genomslag i sina battles. Samtidigt tävlar hans utbildade övre medelklassvänner i att teoretisera kring appropriering på behörigt avstånd från all hiphopkultur. Manuset (delvis skrivet av Toronto-rapparen Kid Twist) är som en essä över de senaste årens diskussioner kring triggervarningar, säkra rum och kulturell okänslighet som följt hiphopens allt porösare ramar. Men mer relevant än tusen debattartiklar.

Kristoffer Viita