ÅSIKT

Otippat möte med Beskow

Camilla Hammarström: ”Konsthistorier” är ett lyckat koncept

Roger Andersson framför en väggmålning med motiv från Elsa Beskows "Solägget”.
Foto: SVT
Roger Andersson framför en väggmålning med motiv från Elsa Beskows "Solägget”.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

TV. Med den nya serien Konsthistorier gör SVT några otippade och fängslande nedslag i den svenska konsthistorien. I premiäravsnittet möttes Elsa Beskow och den samtida konstnären Roger Andersson som liksom sin föregångare är besatt av naturen och skildrar ett slags myllrande mikrovärldar.

Hemma hos släkt till Beskow fick han se originalmålningarna till de berömda sagoböckerna och fascinerades av deras färgintensitet och lediga handlag.

På senare tid har Elsa Beskow uppvärderats från att ha setts som en ytlig idylliker. Samtida kritiker menar till och med att hennes bilder är radikala. Ett barnbarn berättar hur Elsa Beskow växte upp i ett vänsterinriktat hem med sin mor och hennes systrar. Radikal eller inte, programmet lyckas hur som helst med att övertyga om den höga konstnärliga kvaliteten hos hennes verk.

Det lyckade konceptet att låta en nutida konstnär relatera till en historisk frände är genomgående i de sex halvtimmesavsnitten som förutom Beskow behandlar Hilma af Klint, Vera Nilsson, Siri Derkert, Lena Svedberg och Gunvor Nelson. (Det görs befriande nog ingen sak av att det bara rör sig om kvinnor.)

Det är roligt att höra de samtida konstnärerna tala om sitt eget skapande och reagera på historiska verk. Man får inblick i deras sätt att tänka vilket är en del av den konstnärliga processen.

Som exempelvis Sara-Vide Ericson som låter ett vackert täcke ligga och ”mogna” i en bod innan hon använder det i en iscensättning. ­Eller Roger Andersson som pratar med en hackspett utanför fönstret medan han sitter och pillar med en målning.