ÅSIKT

Korthus på fall

Åsa Linderborg vill se en tv-serie som handlar om politik – på riktigt

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Jag har aldrig förstått den allmänna beundran för Robin Wrights svala och strama tolkning av Claire Underwood. Hon var intressant i första säsongen, när hon inte bara var intrigant utan dessutom elak mot andra kvinnor. När hon och Francis hade sex med chauffören. När hon funderade på en sen graviditet. När äktenskapet med Francis fortfarande var levande om än outgrundligt. 

Nu ligger hon med talskrivaren, den oändligt träiga -figuren som ska representera något slags, ja vad då? Alla scener är likadana; hon går med rak rygg och höga klackar, tar på och av glasögonen, scen efter scen. 

Robin Wright som Claire Underwood
Robin Wright som Claire Underwood

Robin Wright har beklagat att valet av Trump förstörde allt manusarbete för säsong 5 av House of cards som nu finns på Netflix. Det låter som en ursäkt för en manusredaktion som tycks lida brist på allt vad idéer är. Men framför allt har de missat vad politiken överallt handlar om sedan ett år tillbaka: sakfrågor.

De som inte haft en röst i politiken de senaste 25 åren har plötsligt börjat artikulera krav. 

Det politiska narrativet, som det heter nuförtiden, handlar om nyliberalismens misslyckande. Eller som Labour uttrycker det: ”For the many, not the few.”

Kraftmätningen mellan demokratin och etablissemanget, för det är ju det det all politik i dag handlar om, kan man göra jordens tv-drama av, men för det krävs väl att BBC gör en förlaga som Netflix kan sno – som med House of cards.