ÅSIKT

Jag ser på förorten med stor sorg

Arlanda­rånaren och Kartellen-­medlemmen Leo Carmona om dödliga gängvåldet: Ett resultat av Alliansens skattesänkningar

Leo Carmona sitter på Skänninge­anstalten, dömd till livstids fängelse för anstiftan till mord. Nyligen erkände Carmona att han var inblandad i det spektakulära värdetransportrånet på Arlanda 2002, ett brott som preskriberades i juli i år.
Foto: TT
Leo Carmona sitter på Skänninge­anstalten, dömd till livstids fängelse för anstiftan till mord. Nyligen erkände Carmona att han var inblandad i det spektakulära värdetransportrånet på Arlanda 2002, ett brott som preskriberades i juli i år.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Ingen har kunnat missa de senaste årens gängrelaterade dödsfall och hundratals skottlossningar i Stockholm, Göteborg, Malmö samt mellanstora städers segregerade områden. Sverige har norra Europas högsta antal gängrelaterade dödsfall. I inget annat land i norra Europa har det kastats sten på poliser och blåljuspersonal och bränts bilar såsom i Sverige.

Den negativa utvecklingen var något som vi förutspådde med Kartellen när vi kom ut 2008. Vi sa att det som hände i Paris då snart skulle ske i Sverige. Hur kunde vi se det?

När Fredrik Reinfeldt och Alliansen tog över regeringsmakten 2006 genomfördes de största skattesänkningarna i Sveriges moderna historia. De utgifter som togs från de sociala skyddsnäten fick i stället bekosta rut-, rot-, ränteavdrag, slopad arvsskatt och fastighetsskatt. Statliga institutioner lämnade förorter liksom kompetenta lärare och socialarbetare. För att kunna förutspå framtiden räckte det bara med att analysera historien.


Jag kommer ursprungligen inte härifrån, så jag har på något sätt en utomståendes blick på såväl mitt ursprungsland Chile som Sverige. Chile var nyliberalernas, med Milton Friedman i spetsen, experiment. Som bekant hade även nyliberaler som Robert Nozick beundrare, bland andra Sveriges förra finansminister Anders Borg, åtminstone i början av 90-talet.

I alla länder, från USA till Nya Zeeland, som vid nyliberala paradigmskiften genomfört chockartade reformer i jakt på skattesänkningar och privatiseringar, har det uppstått en bieffekt i form av svåra sociala problem.

Enligt boken Jämlikhetsanden av epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett låg Sverige år 2006 på fjärde, femte plats när det kom till länder som hade lägst inkomstskillnader inom OECD-länderna. Under alliansens sjunde mandatår låg Sverige på 34:e plats. Det kan kallas ”chockartat”.


Vad händer när det inte finns försörjning för alla? Då börjar folk äta varandra, social kannibalism. De sociala problemen tar sig allt mer desperata uttryck i form av grövre och råare kriminalitet där den starkaste överlever. Makten tar bort de sociala skyddsnäten och skickar in sin kontrollapparat samt sitt våldskapital mot den sociala oron, därav stenkastning. Människorna känner sig förtryckta, diskriminerade och rasprofilerade. Man talar om utanförskap men alla förstår inte innebörden, det vill säga att känslan av att leva i ett fucked-up område är att inte vara lika mycket värd som de i övriga samhället.

I mitt fall var det flera faktorer som utmynnade i min kriminalitet. Ett: omgivningen som bestod av våld, missbruk av såväl alkohol som narkotika samt kriminalitet i alla dess former. Plus att många i området hade en allmänt antisocial attityd med en hedersmentalitet, det vill säga där den som blev kränkt och inte försvarade sig tappade social status. Två: genetik, jag var utåtriktad med en lust till äventyr och spänning. Tre: familjesituationen, med föräldrar som inte mådde bra av flykten och dess konsekvenser i form av lägre självkänsla på grund av klassresa neråt. Fyra: ålder, jag var en tonåring som ville utforska det nya landet och samtidigt bli accepterad av omgivningen. En omgivning där det destruktiva glorifierades.

Den här bakgrunden delar jag med många. I kombination med politikernas klassförakt mot de som bor i förorten, blir det en cocktail för socialt sönderfall och kriminalitet.


Den nya generationen av kriminella i åldern 19–23 som står för majoriteten av de dödliga våldsbrotten i dag är individer som växte upp under Alliansens avdragsera. Barn som växt upp under ekonomiskt knapra förhållanden, utan några ordentliga sociala skyddsnät, med usla skolor, nedgångna hyreslägenheter och grov segregation med en redan stor koncentration av grava sociala problem.

Individer som är fulla av hopplöshet och dålig självkänsla på grund av fattigdom och utsatthet. Det enda den här ”förlorade generationen” har ägt är sin egen heder. Utan den har de ingenting. Och när man inte har någonting annat än sin heder så blir man lätt kränkt. Därav många onödiga skottlossningar med dödlig utgång.

För att inte tala om en ”övermättad gatumarknad” som kulminerar i revirkrig, dels från folk längst upp i hierarkin som vill hålla sina positioner och expandera, men också från folk längre ner i hierarkin som vill göra sig ett namn för att få tillgång till ”fickor” där de kan ”beckna”. Alldeles för många har sökt sig till den kriminella livsstilen i hopp om en bättre framtid.

Det var ett misstag jag själv gjorde som jag fick ångra grovt och då måste jag ändå säga att de utsatta områdena var inte lika hemska då som i dag. Jag ser på den negativa utvecklingen med stor sorg. Statsminister Stefan Löfven annonserade häromveckan ut 7,1 miljarder kronor till polisen för de närmaste åren. Det är ett steg i rätt riktning för att neutralisera det värsta men för att ta tag i problemen måste man jobba på bredare front än bara polisiärt. Fler poliser inger falsk trygghet. De kan störa problemen men aldrig förgöra dem.


Hur kan vi få bukt med problemen? Det finns definitivt ingen quick fix. Förändringen måste ske i samlad form. Det måste gå att göra en klassresa genom skolgång, så som det gjordes förr. De bästa lärarna måste verka i de mest utsatta områdena.

Lärarna i dessa områden är i dag oftast underbetalda och outbildade med löner på cirka 130 kronor i timmen, sända av de privata bemanningsföretagen som fakturerar skolorna tre–fyra gånger mer. Att undervisa där har lika hög status som att stå vid fritösen på McDonald’s och ungefär samma lön.

Alliansens Jan Björklund snackade om obligatorisk lärarbehörighet och fick igenom det. Bra och välutbildade lärare, rent av filosofie doktorer, miste sina yrken på grund av att de saknade universitetspoäng i pedagogik. Där började Jan Björklund grusa den svenska skolan. För att plugga sig till pedagogik, undervisa igenom det, det hjälper inte enbart i Orten.

Missförstå mig inte. Klart där ska vara riktiga lärare, men många bra erfarna lärare med kunskap försvann till förmån för outbildade vikarier. Mina kompisars barn har haft historielärare i gymnasiet som inte vet under vilka årtionden Vietnamkriget pågick.

Nyligen avskaffade Chile samma system som Sverige har med vinster inom skola. Då blev Sverige ensamma i världen med vårt skolsystem. Jag har svårt att tro att Sverige har rätt och övriga världen fel.

Ytterligare: socialtjänsten måste förstärkas med fler socialassistenter på fältet. Ifråga om barn och ungdomar måste man sätta in insatser tidigt när varningssignaler kommer om brottslighet. Se till att höja kvaliteten på all typ av ungdomsvård samt stödboende för unga. Som det nu är finns för många profithungriga lycksökare bland aktörerna vilket går ut över kvaliteten. Den före detta socialdemokratiska riksdagsledamoten Jan Emanuel Johansson tjänade grova pengar på hem där det inte ens fanns toalettpapper. Tak i fråga om vinster skulle sålla bort de mest oseriösa aktörerna.


Den svenska medelklassen och överklassen drar gärna nytta av sina avdrag samtidigt som dom grämer sig över situationen i de oprivilegierade, utsatta områdena. Man kan inte både äta kakan och behålla den. Därför kan man inte basunera ut ”kommunism” så fort någon smart politiker försöker höja lite skatter för att få till ett tryggare Sverige.

Fortsätter vi med skattesänkningar, privatiseringar och ännu mer dråpslag mot de sociala skyddsnäten så kan de lika bra börja flytta in i gated communities om tio år. Det är dit utvecklingen är på väg.


Leo Carmona