ÅSIKT

Onyanserad och kolonial överblick

Tablåer med samma trötta narrativ

Från dokumentären ”7 miljoner steg längs Nilen” på Kunskapskanalen.
Foto: SVT
Från dokumentären ”7 miljoner steg längs Nilen” på Kunskapskanalen.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Häromkvällen råkade jag ramla in på dokumentären 7 miljoner steg längs Nilen på Kunskapskanalen. Narrativet har jag sett åtskilliga gånger förut i svensk tv. En vit man reser i Afrika. Allt fokus är på honom och hans äventyr, upplevelser och spänning. Det är han – den modige och civiliserade europén som trots riskerna ska penetrera det förmodat orörda men också farliga Afrika. Han är ständigt i närbild; den lokala befolkningen är i huvudsak passiva statister; en kuliss till den europeiska mannens självförverkligande. Genom skildringarna framstår de som farliga, ociviliserade alternativt exotiska eller halvt korkade. 

Det är annorlundaheten och inte sällan fascinationen inför den vite mannen som betonas – en fascination som ytterligare förstärker bilden av hans erövring och hjältemod.

Den här gången utspelade sig dokumentären i Sydsudan – ett land i inbördeskrig där en gigantisk humanitär katastrof följt i dess spår. Men vinkeln var inte vad konflikten innebär för människor som har att hantera den i sina dagliga liv utan den vite brittens farliga resa till fots genom en krigszon. Det är möten med män, brottning, muskler, krig och vapen som skildras. Ingenstans berörs den gigantiska skillnaden mellan lokalbefolkningens utsatthet och den vite brittens äventyrsprojekt i sällskap av ett kamerateam och i ständig kontakt med en säkerhetsgrupp redo att gripa in. 

De här skildringarna skriver in sig i en historia av europeiska upptäcktsresande och en kolonial (manlig) blick på Afrika och på afrikaner. Den begränsade nyhetsrapporteringen från Afrika gör att många svenskar relativt sällan kommer i kontakt med bilder från kontinenten. Desto viktigare att de som visas är balanserade, komplexa och att de utmanar – inte befäster – existerande koloniala föreställningar om afrikanska länder och dess invånare.

Som Maria Eriksson Baaz i veckan påpekat i en utmärkt krönika i Journalisten påverkar bilden av Afrika i media inte bara bilden av människor som bor i Afrika och hur vi förhåller oss till dem, utan också de många med afrikanskt ursprung som bor i Sverige. Den typen av grundläggande kunskap borde vara självklar för de som tar beslut om vilka program som ska köpas in med licenspengar och ges plats i våra public service-tablåer. Ett tips: afrikanska filmskapare gör själva många relevanta dokumentärer – även om dessa sällan når svenska tittare.

Karin Elfving, frilansjournalist och styrelseledamot i CinemAfrica

FAKTA

Tre tips på bra afrikanska filmer

Action Commandante av Nadine Angel Cloete (Sydafrika, 2016). Faktaspäckad och fartfylld dokumentär om en ungdomsledares kamp mot apartheid under 80-talets Sydafrika.

Hissein Habré - a Chadian tragedy av Mahamat Saleh Haroun (Tchad/Frankrike, 2016). Dokumentär med fokus på personliga berättelser från de åldrande offren till den tidigare tchadiska diktatorn Hissein Habré som understöddes av bland annat Frankrikes och USAs regeringar.

The revolution won't be televised av Rama Thiam (Senegal/Frankrike, 2016). Visar på det folkliga motståndet mot maktfullkomliga presidenter i Burkina Faso och Senegal genom hiphopgruppen Keur Gui, navet för den nya politiska rörelsen "Y'en a marre" (Vi har fått nog)