ÅSIKT

Med maktmössan på i biblioteket

Göran Sommardal om nedmonteringen av Internationella biblioteket i Stockholm

Stadsbibliotekarie Katti Hoflins försvar för att montera ned Internationella biblioteket håller inte, anser Göran Sommardal.
Foto: Mattias P. Dahlqvist/Stockholms stadsbibliotek
Stadsbibliotekarie Katti Hoflins försvar för att montera ned Internationella biblioteket håller inte, anser Göran Sommardal.
KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

DEBATT Det var i Kulturnytt (18 jan) som stadsbibliotekarie Katti Hoflin fick tillfälle att framföra sitt kloka försvar för nedmontering av Internationella biblioteket, nu beläget i anslutning till Stockholms stads huvudbibliotek vid Sveavägen.

”Utbudet och kompetensen ska finnas där den behövs, i alla delar av staden,” menade Hoflin, ”i dag så är vi ju ifrån många språkområden i hela staden. Och därför är det egentligen lite konstigt att pratar du ett särskilt språk så måste du ta dig till den här byggnaden.”

Aha, det betyder alltså minst en tiodubbling av det nuvarande bokbeståndet i åtminstone tio olika stadsdelar, och med en ­rejäl utökning av den språkkunniga personalstyrkan, så att kommunens alla innevånare ska få närmare till det polyglotta biblioteket.

Näe, inte riktigt, förstår man sen. Det här är ju en budgetfråga, och då förstår man att stadsbibliotekarie Hoflin inte pratar så mycket i nattmössan som i maktmössan. Ty om de befintliga böckerna ska pytsas ut över hela stan, så innebär det ju fortfarande att de som vill låna måste uppsöka ”den här” särskilda ”byggnaden” för att kunna låna.

Med den förargliga skillnaden att nu kommer ”dina” böcker, på kurdiska, polska, arabiska, kinesiska med stor sannolikhet att befinna sig på en plats med betydligt sämre kommunikationer än det centralt belägna Internationella biblioteket. Och är inte det ”egentligen lite konstigare”, för att parafrasera Hoflin.

Och är det i så fall inte lika konstigt att alla de som är intresserade av litteraturvetenskap ska tvingas uppsöka facksalen i det asplundska huvudbiblioteket, för det är väl inte så att alla dessa intressanter är bosatta i kvarteren närmast korsningen av Odengatan och Sveavägen? Borde inte också detta ”integreras”.

Och vad beträffar Internationella bibliotekets integrering, som i Kulturnytt påstås ännu inte vara beslutat, så finns hela IB:s bokbestånd redan tillgängligt i det nationella SSB-systemet.

Stadsbibliotekarie Hoflin har helt enkelt valt, att på bästa new public management-manér, bejaka det gamla vanliga: toppstyrning, upphandling och outsourcing. Den kunniga personalen på IB ska inte få ta hand om bok­inköpen, det ska Bibliotekstjänst göra, vilket blir sämre (mindre kompetens) och dyrare, men enklare att skanna in fakturorna.

”Det är oerhört viktigt att man inte bara bevarar,” säger stadsbibliotekarie Hoflin. I synnerhet inte en väl fungerande verksamhet, kunde man tillägga.

”Då blir man museal,” säger stadsbibliotekarien. Men finns det någonting mer musealt än en makthavare som kliver direkt ut ur en föga uppdaterad version av Svarta fanor och lyfter på hatten, inte för att få plats med några nya tankar utan bara för att hälsa publiken med sitt sedvanliga ”Goddag yxskaft!”