ÅSIKT

Tintin bekänner färg

Johanna Frändén om en färgstark fransk debatt

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

SERIER. Tintin i Sovjet, Hergés första album med seriehjälten från 1929, gavs i veckan ut på nytt på franska. I Frankrike och hemlandet Belgien har det bearbetade släppet orsakat höga debattvågor. Men det rör sig inte om ett uppdaterat språkbruk eller förlegade etniska stereo­typer. De höjda rösterna handlar om huruvida det var rätt att färglägga seriealbumet, nära nittio år efter att originalet publicerades.

Tintin i Sovjet har fram till nu varit det enda albumet om den äventyrslystne journalisten som bara funnits i svartvitt, trots att övriga tidiga verk färglades på 1940-talet.

Teorierna kring varför är många, men det mesta pekar på rent politiska förklaringar. På 1920-talet arbetade Hergé för magasinet Vingtième siècle under en djupt katolsk och anti-kommunistisk chefredaktör. Detta inspirerade honom till handlingen i albumet där Tintin förföljs av sovjetisk säkerhetspolis i ett land där bolsjevikerna konfiskerat allmänhetens ägodelar och lämnar civila att svälta.

Hergé kom från en borgerlig bakgrund men var en relativt opolitisk figur och valet att återlansera samtliga album i färg utom det första har av många Tintin-teoretiker tolkats som författarens önskan att glömma. Hergé har till och med kallat albumet för en ungdomssynd.

Huruvida Tintin var vänster eller höger är en fråga som figurerat i fransk kulturdebatt i många år, fram tills de i veckan fick färgfrågan att bita i.

Och det rent estetiska resultatet? Tidningen L’Éxpress skriver att de kromatiskt gråbruna och mörkt gröna tonerna är perfekt anpassade till det ofta förekommande snölandskapet och Le Parisien konstaterar att albumet trots sina skönhetsfläckar framstår som en liten Madeleine-bakelse i färg.

För de rättrogna, eller bara färgskeptiska, kommer albumet också att finnas tillgängligt i svartvitt även framdeles.