Aftonbladet
Dagens namn: Magnus, Måns
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Avlägset, men ändå så nära…

Småbrukarna Helmer och Berta Jonsson, Nordmaling. Fotografi från 1960.   Småbrukarna Helmer och Berta Jonsson, Nordmaling. Fotografi från 1960. Foto: Sune Jonsson

    Ibland viskar tiden och frågar med språkets vackraste och mest försiktiga ord: minns du när det fortfarande var tyst och stilla.

Ja, säger man då dröjande.

Och så sitter blicken fast i en bild av Sune Jonsson. Tiden där bakom tränger sig fram, minnena från barndomen, sommarmorgnarna hos mormor och morfar, deras kök, lukten av kokkaffe.

    Mannen på bilden är småbrukaren Helmer Jonsson. Hans hustru som så ömt har lagt sin hand över hans axel heter Berta. Det är en sommarmorgon 1960. De är just inkomna efter morgonmjölkningen.

De kunde lika gärna ha

varit mina egna morföräldrar. Jag minns dem så tydligt nu; inga stora gester, inga kyssar och kramar, utan bara, någon enstaka gång, en stillsam beröring. Och så tystnaden. Att de krävde tystnad, vid måltiderna och när de skulle lyssna på dagsnyheterna, när morfar skulle läsa tidningen. Och jag kommer hela mitt liv minnas den nästintill magiska tystnad då jag som nioårig pojke fick sitta tillsammans med dem då de ”vilade skymning”.

    Sune Jonsson är en kärleksfull och insiktsfull fotograf. Han känner människorna och miljöerna, han visar respekt. Det känns aldrig att man som betraktare tittar in objuden hos någon av alla de människor han fotograferat under snart ett halvt sekel.

I hans bilder ser man hur snabbt tiden har rusat iväg. Nästan alla hans bilder känns så avlägsna i tiden – och ändå är det inte alls längesedan Sverige var ett samhälle med småbruk och självhushållning.

    Det kan vara bra att ha i minnet.

För ibland inbillar vi oss, vi nutida, sönderstressade, gapiga, historielösa svenskar, att vi är stadsmänniskor. Det är vi ju inte. Vi kommer från jorden och skogen; vi har alla ett sådant arv, bara någon generation eller två bakom oss. Vi leker stadsmänniskor, men tittar man efter riktigt noga bland lördagsflanörerna på gatan utanför NK i Stockholm, ser man att de flesta lufsar omkring som vore de ute på skogspromenad. Stegen är skogens steg, inte trottoarens. De flesta har blicken inställd på ett sätt, som väntade de sig en stor naturupplevelse i stället för bilar och pipande mobiltelefoner.

Anders Paulrud
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet