Aftonbladet
Dagens namn: Henrietta, Henrika
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Kultur

Ja sam svedjanka

Rubriken, på kroatiska, betyder "Jag är svensk" och TOMMY BENGTSSON har en idé om att den som säger att den är svensk ska räknas som det, på samma sätt som den som vill kalla sig invandrare ska få göra det - och därmed få förtur till jobben.
Foto: FRED

   Ska man förflytta berg kan man inte spränga med kinapuffar. Det kanske skulle lukta lite rök, men berget står kvar.

Statsrådet Mona Sahlin skrev på DN debatt den 26 november att positiv särbehandling betyder att arbetsgivare "ges möjlighet att ge en kompetent sökande från en underrepresenterad grupp företräde".

Såpass radikalt? Det där kan arbetsgivare i privat sektor redan göra, har alltid kunnat. I praktiken, om än inte i teorin, gäller det även offentliga arbetsgivare.

Poff! Berget står kvar.

Så här ser det ut: av män och kvinnor födda i Sverige var 4 procent arbetslösa första halvåret i år. Västeuropéer ligger också bra till, 6 procent. Förlorarna är människor födda i Afrika, 16 procent arbetslösa, och i Asien, 18 procent. Men allra sämst ser det ut för dem som är födda i ett land där man pratar arabiska: 24 procent är arbetslösa.

Det är en häpnadsväckande segregation på en arbetsmarknad som påstår sig hylla "kompetens" över allt annat.

Ska vi förändra de här siffrorna måste vi, för en stund, våga lägga allt vad jämlikhet och frivillighet heter bakom oss. I sanning särbehandla, på djupet och i grunden.

Två reformer krävs. En vid anställning och en vid avskedande.

 

Vid anställning bör gälla att om en invandrare söker jobbet, och han eller hon uppfyller uppställda kvalifikationskrav, så ska han eller hon anställas. Även om det skulle finnas mer meriterade svenskar.

Eftersom arbetslivserfarenhet är en merit och diskrimineringen hittills ordnat det så att det nästan bara är svenskar som haft arbete och fått arbetslivserfarenhet, kommer en meritvärdering alltid att utfalla till svenskens fördel. Därför avskaffar vi meritvärderingen och håller oss till kvalifikationskraven.

Söker en invandrare som är kvalificerad, så ska hon eller han anställas. Punkt.

När det gäller avskedande på grund av arbetsbrist lyder huvudregeln i lagen om anställningsskydd, las, att den som är sist in ska först ut. Eftersom invandrare alltid är sist in är det alltid de som avskedas först. Las gynnar alltså systematiskt svenskar.

Därför bör las, temporärt, reformeras. Sist in, först ut fortsätter att gälla, men inom ramen för ännu en turordning: först svenskar, sedan invandrare.

När det ska avskedas så ska svenskar alltså avskedas först, ända till den punkt där förhållandet mellan andelen svens-kar och andelen invandrare på arbetsplatsen överensstämmer med förhållandet ute i samhället. Först då kan arbetsgivaren börja avskeda även invandrare.

De här två reformerna, mycket enkla och tydliga, skulle snabbt göra svensk arbetsmarknad mycket mer jämlik än vad den är i dag. Det handlar om sprängstyrka, inte dimridåer.

 

Den kritik som framförts mot särbehandling av invandrare riktar in sig på tre huvudpunkter: det är svårt att avgränsa den grupp som ska omfattas av särbehandlingen, den nödvändiga process av att undersöka, bevisa, registrera och befästa ett invandrarskap är förnedrande för alla parter - och den orättvisa mot svenskar som positiv särbehandling av invandrare innebär skulle öka motsättningarna och främlingsfientligheten i landet.

Alla dessa tre problem går att lösa om vi här inför den liberala hållning som vi uteslöt från anställnings- och friställningsförfarandet. Man gör helt enkelt själva invandrarskapet frivilligt och öppet för fritt och eget val - i likhet med alla de andra identitetsval vi själva kan göra i ett modernt, liberalt samhälle.

  För att avgöra om en person boende i Sverige är invandrare eller inte räcker det med att fråga: Är du invandrare? Inget mer.

Var man är född, var ens båda föräldrar är födda, vilket språk man talar, hårfärg, hudfärg, ögonfärg " allt sådant är irrelevant. Den som säger sig vara invandrare är invandrare, den som säger sig vara svensk är svensk.

Eftersom i stort sett alla vill ha ett jobb och en radikalt positiv särbehandling av invandrare enligt ovanstående förslag skulle göra det mycket lättare för en invandrare än för en svensk att få och behålla en anställning, kan man förvänta sig att reformerna sammantaget skulle leda till att väldigt många människor i Sverige blir invandrare, kanske bortåt 75 procent av befolkningen.

 

Detta skulle, som grädde på moset, förändra hela det mentala landskapet. Invandrare eller svensk frikopplas från allt vad fysiska företräden och personlig historia heter och det blir stört omöjligt att se eller höra på en person om han eller hon är "svensk" eller "invandrare".

Enda möjligheten blir att fråga. En rågblond tjej svarar på klingande västerbottniska att hon är invandrare, medan en svarthårig herre med radband behöver tolk för att kunna ge sitt svar: Jag är svensk.

Begreppen, som vi hittills vant oss vid dem, ställs fullkomligt på huvudet.

Men jag gissar att det aldrig blir någon verkligt kraftfull, någon sant radikal reform som verkligen skulle innebära särbehandling. Risken är för stor att den skulle rekylera och bara öka de fördomar den var tänkt att upplösa.

Selektiva sociala reformer - socialbidraget, till skillnad från till exempel barnbidraget - blir alltid ett stigma för dem som omfamnas av dem.

Det sorgliga i just det här fallet är att särbehandling inte är stigmatiserande för alla. De redan privilegierade vinner tvärtom i social status när de behandlas bättre än andra, när de smiter före i kön till samhällets smörgåsbord.

Det är bara för de förfördelade som positiv särbehandling blir en social kvarnsten. Ty det är bara där, längst bak i kön, vi vaktas och vaktar varandra med misstänksamma blickar, ständigt redo att hugga ner vem som än ser ut att ta sig framåt.

"

Tommy Bengtsson
Senaste TV-klippen
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet