ÅSIKT

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii...puff dång

KULTUR

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Mikael Strömberg om nya spår efter enmansshowen Åke Hodell

"Och vet du vad det värsta är? Det värst är att du v-e-r-k-l-i-g-e-n gillar det", säger en god vän som kommer in i rummet. Högtalarna skakar. Luftens alla molekyler har fest när dödsmaskinerna från andra världskriget spelar Strukturer III.

Under dess trettio minuters skottsalvor från hackande kulsprutor, granatkastare, visslande mörsare, exploderande trampminor och mullrande koboltbomber, är det inte längre tal om bra eller dålig musik. Strukturerna är något annat. Katharsis? Moteld? På ytan redogör stycket iskallt för världskrigens akustiska förlopp. Men lyssnar man mer än en gång kan man höra att luftvärnet är ordnat som en fuga, med temahuvud, över- och understämmor, polytonalitet och genomföring och allt.

Det är alltså ingen vanlig effektskiva för familjens hemmavideo, utan Åke Hodells samlade text-ljud-kompositioner. Verbal hjärntvätt som spränger huvudet i bitar. Pang! du är död! Karons kråkor sticker ögonen ur dig!

Musikern Mats Lindström och konstnären Leif Elggren jobbade nära Hodell in i det sista med att producera cd-boxen. Inget lämnades åt slumpen. Vid slutmixen satt Hodell och hade åsikter om mikropauser och knappt hörbara brusnivåer. Så blev det också tre cd-skivor med en enorm sprängkraft uppdelade efter Hodells tre epoker. 1) Den antimilitaristiska nödvärnskonsten, 2) den religiösa landskapsmusiken och rykande helvetesmusiken och 3) radiooperan.

Nu är faserna förstås bara en konstruktion, för egentligen glider verksamheterna i och ur varandra. Här finns alla gubbarna representerade; agitatorn Hodell, instruktören Hodell, humoristen Hodell, melankolikern Hodell, buddisten Hodell, berättaren Hodell. Jag minns en utställning på Moderna Museet i mitten av 80-talet där han ställde ut Swedenborgs kranium, som han påstod sig ha hittat i Paris katakomber! Många skrattade åt dårskapen, men ingen visste säkert.

Den första cd:n är den mest konkreta, med stöveltrampets Law & Order Inc, nämnda Strukturer III och klassikerna igevär och General bussig i olika versioner. Här sätter Hodell in sin stöt mot överheten; utrota ordersägarna, se hur de förvandlar en rekryt till en effektiv soldat på ett hyggligt sätt! Det ett vilt och frenetisk. Avantgardistiskt i ordets ursprugliga betydelse.

Vad vi har här är en konstriktning som egentligen aldrig existerat i Sverige; "konkretistiskt sonologi". Sonologi betyder läran om ljud och konkretism innebär att konstverket avstår från föreställande element. Vad Hodell gör är att han handplockar ljud och ord och även enskilda bokstäver som han putsar rena från betydelser, frigör dem, lägger nya mönster med repetitionen och innötningen som kompositionsidé, och knyter detta till ett budskap.

puff

dång

iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii

puff

dång

Kontakt! (ur General bussig)

På cd nummer två har ondskan bytt ansikte. Mellan Slussen och Gröna Lund störs plötsligt Djurgårdsfärjan av Karons avgasblå kråkkör, mistlurar i djupa register, klockklanger och militärens så kallade "jambers", störsändare som trasar sönder meddelanden. Stycket heter Djurgårdsfärjan över Styx och finns även i andra varianter, bland annat som handkolorerade vykort som tyska turister kunde sända hem efter en lyckad färd på Stockholms vatten.

Cerberus, efter hunden som vaktar ingången till dödsriket, skulle med sin hypnotiska beatrytm kunna passa på ett technoparty. Tunnelbanan visslar ner till helvetets slutstation. I Vägen till Nepal svänger det om djungelljuden, en enkel sekvens, bi bib bibopsky ba ba" formar ett tillstånd av harmoni som efter hand bryts ned i olika stadier. Vattenskogarna torkar. Vrålaporna dör. Och vad händer om General bussig går i kloster och börjar snacka med halva hastigheten? Han blir 220 volt Budda, förstås.

För den som håller ut till cd tre, öppnar sig Åke Hodells tredje epok. Här handlar det mesta om bruten kommunikation (bearbetad morsetelegrafi) akustisk krigshistoria (störtande stridsflygplan och generalers tal till nationen) och politiska ställningstaganden som får den "omstörtande 60- och 70-talskonsten" att låta som en ynklig harkling jämte Hodells motvärn. Lyssna till USS Pacific Ocean och Where is Eldridge Clever.

Två kompositioner har emellertid kommit att betyda mer än andra och det är Mr Smith in Rhodesia och Spirit of Ecstasy (Racing Car Opera). Hodell hade kritiserat Ian Smiths vita diktatur och storebror IBM, och behövde därför frivilliga skolbarn som indoktrinerats med just Oxfordengelskans inbyggda politiska värderingar. Daily Telegraph slog upp nyheten på förstasidan: "Åke Hodell tvingar värnlösa barn att säga att Ian Smith är en mördare. Han mutar dem med godsaker och luras". Engelska ambassaden protesterade hos Sveriges Radio, som hemligstämplade inspelningen.

Biloperan tillhör Hodells greatest hits och säger det mesta om 1900-talets historia, återspeglad i prestigefylld bilplåt. Den senildementa rååå" åå" råis" rååråjs. Den vapenskramlande mer! se! des! benz!. Operafjanten Alfalalalala Romeo. Den urtrista fådfåd... fådfåd... fådfåd. Med flera.

Men det vore betydligt enklare att beskriva Åke Hodell om han nu hade hållit sig till bilden, ljuset, ljudet, musiken, teatern, aktionen, radion. För somliga är han kanske mera känd som författaren. Dagarna innan han avled (i augusti 2000) skickade han texten Resan till Rom (med Gunnar Ekelöf) till Rönnells Antikvariats nättidning Kairouan (www.ronnells.se/kairouan).

""Europaexpressen rullade ut från Centralen. Resan till Rom började. Vi hade knappt hunnit in i tunneln Södermalm förrän Ekelöf ur bärkassen plockade upp tre franska årgångsviner, kall kyckling, bröd, ost och mycket annat. Som du ser gick det bra med dikten på Dagens Nyheter, skrattade Ekelöf och fortsatte: Åke, nu ska vi ha det riktigt trevligt".

Bildningsresan med Ekelöf 1953 skulle bli helt avgörande för Hodell, drygt tio år efter det han kraschat sitt stridsflygplan och tvingats tillbringa flera år på Lunds lasarett och bli litterärt omvänd. Dessa båda herrar gör en uppsluppen resa tillsammans som tar en oväntad riktning när Åke hotar med att klippa av sig håret och konvertera till katolicismen.

"Ett moraliskt innehåll kan finnas i en form", skrev Hodell. Och han uppfann en helt egen genre. Kort sagt, som gode Torsten Ekbom uttrycker det: "Cabaret Hodell, en enmansshow på en egen scen, helt unik i det inhemska avantgardet".

Mikael Strömberg