ÅSIKT

Dom går inte att muta - det ser bara ut så

KULTUR
Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

Telia åkte dit i tävlingen om 3G-licenserna. Folk tror att nån har blivit mutad. Men folk tror fel. Man mutar inte en svensk ämbetsman.

På många andra håll i världen är bestickning en naturlig umgängesform. Jag minns hur jag satt i Ugandas huvudstad Kampala. Det var rätt mycket skjutande just då och jag tänkte ringa hem.

I så fall måste du bjuda nån på telebolaget på middag, sa mina värdar.

Så går det faktiskt inte till i Sverige.

När jag for över afrikanska gränser så tänkte jag stoppa dollar i skon. Vid den tiden var växlingskurserna fejkade och jag behövde några dollar för att överleva.

Gör aldrig det, sa vännerna. Hittar dom dollar i dina skor blir dom förbannade och då är det kört. Visa dina futtiga dollar för tullpolisen. Du behöver dollar. Dom också. Ni delar.

Så där gör man inte heller i Sverige.

Tanken att Nils Gunnar Billinger, chef för Post och telestyrelsen, skulle ha glidit in i en afrikansk eller balkaniserad affärskultur är orimlig. Den svenske ämbetsmannens redbarhet är höjd över alla tvivel. Så har det alltid varit och det var Karl XI:s förtjänst, fick man lära sig i skolan.

Folk som har köpt Teliaaktier är rasande. Dom tror inte på skolboken. Ironierna slår som ett tungt hagelregn i backen. Haha, balkanisering på gång, säger dom. Historiens väg är stenlagd med oförvitliga åklagare, byggnadsnämnder, krigsmaterielinspektörer och OS-generaler.

Men tänk om det är sant. Den svenske ämbetsmannen är liksom politikern i stort sett omutbar.

Jag tänker på ett vittnesbörd från finansmannen Ernest Thiel. Han blev en av de absolut rikaste männen i Sverige, men långsamt rasade imperiet. 1921 sålde han en Rembrandtkopia för 120 000 kronor sedan han för dyra pengar hade lyckats köpa ett intyg på att tavlan var äkta.

Tre år senare lyckades han bli av med sitt galleri, Thielska galleriet. Den socialdemokratiska regeringen beslöt att ta ansvar för samlingarna och i sina minnen uttrycker Ernest Thiel en oförställd förvåning över att Gustav Möller och dennes väninna, Else Kleen, vägrade acceptera mutor.

- De avvisade stolt och omutligt varje handtryckning eller personlig favör, som skulle kunna underlätta affärens genomförande, skriver Ernest i sina minnen.

Så är det med Sverige. De omutbara leder oss.

Men vari består i så fall förklaringen till Teliaaffären? Nils Gunnar Billinger och PTS tycks på allvar tro att de fyra vinnarna kommer att bygga sådär 40 000 basstationer på några år, en telemast var femtonde minut.

En rent otrolig historia. En av mina vänner skrattar lite sorgset. Han jobbar i byggbranschen och berättar att han i början av sin karriär gjorde precis som Telia. Han lade ett bud som var korrekt, genomtänkt och ärligt medan konkurrenterna lade rövarbud.

Vi missade en order på en halv miljard, säger min vän. Den vinnande rövaren byggde och det blev ungefär så som mitt bud beskrev.

PTS lastbarhet beror inte på ondska utan på oskuld. Vilddjuren har släppts in i buren. Och där sitter ämbetsmannen och räknar med att alla talar sanning precis som han själv. Marknaden anfaller. Nils Gunnar Billinger är flickan som står och liftar på motorvägen och tror att killen i pickupen ska köra henne till porten.

PTS hyllas för sin redbarhet. Svensk ämbetsman litar på rövarbuden. Han stöter kniven i Telia av kärlek till sanningen. Så leder oss svensk ämbetsmannatradition rätt ner i gapet på marknaden. Tro inte att Nils Gunnar Billinger är mutbar. Det ser bara ut så.