ÅSIKT

"Ingenstans är kvinnor så skyddade som i vårt land"

KULTUR

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

BO GUNNARSSON läser talibanernas egen tidning

Foto: AP

Nu finns det svart på vitt: i Allahs, den Högstes och Barmhärtigastes, namn har Amir-ul-Mumineen, emiren mulla Muhammad Umar Mujahid, i dekret förbjudit all odling av cannabis och opiumvallmo i det Islamska Emiratet Afghanistan, världens ledande heroinproducent.

Båda diktaten har satts på pränt i talibanernas första "kolorerade" månadstidskrift, symboliskt utgiven i mullornas eget maktcentrum Kandahar och inte huvudstaden Kabul.

Det är bra nyheter också för oss.

Att döma av de två första utgåvorna, daterade juli och augusti, så kan vi nu få en aningen klarare bild av vad de heliga krigarna verkligen står för.

I The Islamic Emirate har två sidor reserverats för just nya dekret och lagar inramade av islamska mönster. Men tidskriften innehåller också nyheter, längre intervjuer och "grävande journalistik" som här betyder djupdykningar i den heliga Koranen. Bilderna inskränks till byggnader, landskap och åkrar och enda illustrationen på insidorna är en tecknad stridsvagn.

Det är mycket läsning, tunga bergspredikningar.

Mest är det försvarstal: talibanernas primitiva kvinnosyn har gjort regimen till en internationell pariah och de känner sig också missförstådda och förföljda av hela omvärlden med undantag av grannen och hjälparen Pakistan.

Det är svårt att hitta någon försoningssträvan.

När redaktören, mulla Ahmad Jan Ahmadi, aggressivt fördömer fanatism och trångsynthet så är det fiendens hårdnackade ovilja att söka den enda rätta vägen som han syftar på och alls inte den egna kompromisslösheten.

Mulla Umar själv ger i en intervju besked om att hans mål är verkställighet av sharia, islamska lagar, och inte införande av diktatur. Men han får begreppen att framstå som synonymer.

Talibanerna har sedan bildandet 1994 hävdat monopol på sanningen och tidskriften The Islamic Emirate är uppenbart ett organ för den hårda linjen i en rörelse som är långt ifrån homogen.

Västvärlden påstås ha gjort islam till sin huvudfiende efter kommunismens sönderfall och konfrontationen är evig.

- Varför skulle de välkomna oss när Allah säger om dem att "de kommer aldrig att upphöra att bekämpa er förrän de får er att vända ryggen till er religion", står det i en ledare som också konstaterar att Allah sagt att "judar och kristna kommer aldrig att vara nöjda med er förrän ni följer deras religion".

Med Allahs hjälp sägs talibanerna inse att de måste ta den svåraste vägen utan att ge efter för hot och övermakt. "Under resans gång stupar de svaga, vänner förloras och fienderna blir fler. Men vad kan vi göra om det är den enda väg som leder till målet?"

Att kritisera talibanerna är att kritisera islam: de har lyckats där andra misslyckats.

För dem tycks korstågen höra samtiden till och de verkar identifiera sig mer med den svunna eran än det tjugoförsta århundradet.

Det är härifrån som de hämtar argumenten för jihad, det heliga kriget, mot otrogna och avfällingar. Jihad är, menar mulla Umar, "det första och viktigaste kravet för en återvändo till islamsk identitet".

Bitterheten över omvärldens uteblivna erkännande är stor och uppslutningen kring Usama bin Ladin är total.

Kvinnofrågan berörs bara marginellt. Mulla Umar hävdar att utbildning är öppen också för dem men enligt föreskrifter i sharia inskränker sig deras vetandebehov till Koranen, klädesval, anständighet och islamska seder.

Emiren hänvisar dessutom till det revolutionära dekret som kungjorts i tidskriftens första nummer.

- För första gången i Afghanistans historia förbjuds nu en familj att ärva en bortgången mans änka eller tvinga henne att gifta sig med någon annan inom släkten, säger han. I händelse av mord får heller inte en kvinna lämnas över till offrets familj som en slags ekonomisk ersättning.

Ingenstans är kvinnorna så skyddade som i vårt land, menar han.

Visste ni förresten att talibanerna likt alla muslimer är förbjudna att döda myror, bin, härfåglar, törnskator och sparvar?

Bo Gunnarsson

Tokyo